Dagen efter

Tackar som frågar, födelsedagen var trevlig. Det var jag och min 7-årige son och fyra vackra kvinnor, närmare bestämt 13-åriga bonusdottern, hustrun + 23-åriga dottern med kompis. Vi käkade thailändskt och den numera 49-årige patronen han drack GT:s och vin och fick lyssna på Plant & Krauss hur mycket och hur högt som helst.

Men det är något med den 1 november, dagen efter, som aldrig riktigt fungerar för mig och som inte har något att göra med volymen av alkoholintag kvällen före. Det skulle kunna ha att göra med att det jobbmässigt blev en icke-dag idag. En dag då de beslut jag väntade på från kunden aldrig dök upp. Men så enkelt är det inte. Känslan är alltför välbekant för att kunna relateras till något så trivialt som arbete.

Varje år, denna dag, hemsöks jag av en icke oansenlig mängd melankoli. Som sagt, det är inte åldern, det är åldrandet. Tror jag.

Whatever. Nu ska jag steka fiskpinnar till ungarna.