Den bästa dagen är en dag av törst

Nå, så hemskt blev det inte, som jag förutspådde igår. Även om det är dödssynd som mittback att sticka ut foten så där halvhjärtat som Majstorovic gjorde, vilket ledde till att bollen ändrade riktning och ställde Isaksson, så var det ett turmål. Sverige var närmare 4-1 än Lettland var nära 2-2.

Det svenska fotbollslandslaget har nu ett halvår på att sig att skaka av sig den usla kollektiva form som präglat laget under 2007, ja under den andra halvan av EM-kvalet. Bosse Pettersson, en av tre kommentatorer på TV3 igår, sa att en av de största utmaningarna man hade var att lära Andreas Isaksson spela med fötterna. Och typ tio minuter senare sa han att en av de största utmaningarna var att lära samtliga spelare i backlinjen slå passningar. Lägger man ihop de där två utmaningarna börjar det, redan där låta lite halvjobbigt i mina öron.

Roland Andersson säger att det är en missuppfattning att det gått dåligt för Sverige i slutspelen, eftersom laget gått vidare från gruppspel de fyra senaste mästerskapen. Jo, men därefter har det blivit respass direkt. Och sådant kan man ju fundera på. Är det möjligen så att ribban sätts för lågt? Det är ju lite klassiskt att Tommy Svensson och Tord Grip, i USA 1994, varnade för den mätta dagen, i analogi med Karin Boye. De läste ju hennes dikt I rörelse för spelarna:

Den mätta dagen, den är aldrig störst

Den bästa dagen är en dag av törst

Nog finns det mål och mening i vår färd

men det är vägen, som är mödan värd

Den dikten ledde till brons. Ja, skulle jag påstå det inför Svensson eller Grip skulle de förstås skruva på sig. Men det fanns en inställning, jag har talat med flera av spelarna, som gick ut på att man inte var nöjda med att ha tagit sig vidare från gruppen med Brasilien, Ryssland och Kamerun. Den inställningen ledde till brons.

Nu vet jag från min gode vän Jesper, som ni kan läsa här, att Lasse Lagerbäck föredrar den socialistiske agitatorn Göran Greider. Möjligen ligger heller inte Karin Boye på Roland Anderssons nattygsbord. Men de kan säkert sitt 1994, så den detaljen kan de nog inympa i spelarna.

Nu visade det sig ju att Lagerbäck både kan skratta och sjunga, och att han hade en folkvisa att bjuda spelarna på, Fast, jag kan inte hjälpa det, när jag såg den här artikeln fastnade mina ögon mest på bilden längst ner. Chippens flickväns kjollängd.

Så möjligen kan sången och glädjen lyfta det svenska spelet. För trots att Sverige låg närmare 4-1 än Lettland 2-2, så var det ett bedrövligt svenskt spel stora stunder igår. Läser man svenska tidningar så var det tydligen bara i första halvlek som det var lite darrigt. I mina ögon fanns det långa stunder av skakigt spel även i den andra. Och Johan Mjällby han satt i studion i TV3 och pratade i halvlek om hur Kim Källström var lite överambitiös men att han säkert skulle göra en bra andra halvlek. Jo, Kim gjorde ju målet. Men hans passningsspel under matchens 90 minuter var under all kritik. Med skickligare motstånd hade dessa bjudningar gjort att Sverige förlorat matchen.

Men det var flera av spelarna på planen igår som inte höll landslagsklass. Om inte Chippen kan hävda sig mot Lettland med sin teknik, då kan han inte det mot något lag i EM. Och om han inte får matchträning i Bolton, så har han inte i landslaget att skaffa. Jag hoppas också att man kan hitta en högerback som håller den nivå som krävs. Edman, på sin kant, däremot, visade igår upp ett mer aktivt och inspirerat spel än på länge. Förhoppningsvis finns medvetenheten, förhoppningsvis menar Mellberg det han säger här.

Fast frågan är, vilket diskuteras en del här, vilka ska de nya spelarna vara? Och Lagerbäck och Andersson är ju trygghetsknarkare. Så den som inte spelat in sig i laget till igår, lär nog inte göra det i vår heller.

Men Hansson, Linderoth och Elmander. De behövs. I synnerhet de två första. Allbäck var ju ett skönt kvicksilver att skåda igår. Och snacket om att han och Zlatan inte hittar varandra – det är väl just snack.

Sydsvenskan gav betyget 3 till Zlatan, vilket även Allbäck och Svensson fick. I mina ögon var Zlatan två klasser bättre än samtliga andra aktörer på plan. Hans speluppfattning, första touch och passningsspel fick samtliga andra att önska att de satsat på en annan sport. Sydsvenskans betyg var alltså, snällt sagt, snålt.

Efteråt såg jag den, för all del, spännande andra halvleken mellan England och Kroatien. Samma sak där, förresten: ingen på Wembley nådde upp till Zlatans kvaliteter. Och till och med jag, som håller på England i vått och torrt, lämnade TV:n oberörd. England spelade med Joleon Lescott och Sol Campbell som mittbackar. Lampard och Gerrard spelade inte på ett tillslag vid ett enda tillfälle. På slutet hade man Tottenhams 3:e och 4:e forwardsalternativ på topp. Och Rafa Benitez vill sälja Peter Crouch, som bara spelat sex matcher för Liverpool i år. Det säger en hel del att föredettingen David Beckham, som kom in i halvlek, var bäste engelsman på plan. Får man tro The Sun så fick Steve McClaren sparken direkt efter matchen igår, får man tro The Guardian så har FA frukostmöte just nu. Hur som helst lär varken McClaren och Venables ha kvar sina jobb. Det blir nyttigt för England att se EM på TV. Under tiden kan de fundera på vad internationaliseringen av Premier League gjort med deras landslag.