Vägen till VM handlar om att våga växla generation

Några dagar för sent (herregud, man måste ju jobba ibland) så tänkte jag säga några ord om Sveriges eventuella väg till VM i Sydafrika 2010. Läser att Simon Bank jämför lottningen med en pinne i skrevet, men framför allt har han en poäng när han skriver att det i första hand handlar om att få ihop ett lag.

För så här är det: Sverige står inför en generationsväxling och jag är inte helt övertygad om att man är beredd på den. Den svenska landslagsledningen, och där utgör sannerligen Lasse Lagerbäck inget undantag, är ingen vän av att låta unga spelare få en chans i A-landslaget. Minns hur trångt det var i portgången för Zlatan och Elmander, våra två självklara anfallsval idag. Jag envisas med att tro att om Zlatan hade fått spela från start mot Senegal i Japan-VM, så hade den matchen slutat annorlunda.

Eller: varför fick inte Kalle Svensson chansen i hemmamatchen mot Liechtenstein? Vilka risker hade Lagerbäck tagit om han valt ex-blåvite (numera Glasgow Rangers) Svensson? Nej, istället valde förbundskaptenerna att spela Teddy Lucic. Av alla människor. Som absolut inte tillhörde framtiden för svensk fotboll. Inte då heller.

Att jag kommer in på backlinjen är ingen tillfällighet. Danskarna satte ju omedelbart igång och hetsa, efter lottningen, och BT antydde att den svenska backlinjen inte exakt håller All Star klass. Alla vi som såg sista matchen mot Lettland vet att vi hade förlorat den matchen mot ett bättre lag. Utöver Kim Källströms sjukt svaga passningsspel så bjöd den svenska backlinjen på misstag av pojklagskaraktär – om och om igen. I mina ögon bör ingen av de fyra på plan få en plats i det landslag som ska bereda Sveriges väg till Sydafrika. Väl medveten om att Lagerbäck, möjligen under pistolhot, kan tänka sig avstå från Olof Mellberg, menar jag ändå att det är den enda vägen.

Jag har aldrig sett Mellbergs storhet. Han är ingen man-mot-man-spelare, inget vidare på att göra rätt värderingar (om han ska stöta eller ta djup), han är rätt usel huvudspelare och inte särskilt bra på fötterna. Och sedan han vek ner sig och avgick som lagkapten borde han också fått se matcherna från sidlinjen.

Den ende som bör få vara kvar är, givetvis, Petter Hansson. På Edmans plats vill jag se Behrang Safari och i mitten (bredvid Hansson) skulle det vara intressant att prova namn som Mattias Bjärsmyr (eller möjligen Oskar Rönningberg). Eller varför inte Kalle Svensson? På högerbacken fick, i och för sig, Mattias Concha bekänna färg mot Nordirland. Men jag anser att han är värd fler chanser. Och jag tror att ett namn som Mikael Lustig kan vara värt att hålla ett öga på.

Framåt då? Ja, där är vi inte lika svaga, även om det faktiskt börjar bli ett bekymmer för landslaget att, gång efter gång, få se Kim Källström inte palla för trycket. ”Han är lite överambitiös”, säger kommentatorerna och hör inte själva att det är femtielfte gången de upprepar denna replik.

Men offensivt så är givetvis Ola Toivonen, Johan Oremo, Marcus Berg och Henok Goitom aktuella. Och på mitten borde rimligen Pontus Wernbloom, Sebastian Larsson och varför inte Sebastian Castro-Tello vara tänkbara.

Jag tror nämligen hemligheten med att ta sig till Sydafrika INTE är att snegla för ängsligt på Portugal (som givetvis är favoriter) eller de revanschsugna och tykna danskarna. Hemligheten ligger i att fatta att det är nästan tre år till VM i Sydafrika och att inse att spelare som Marcus Allbäck, Anders Svensson, Fredrik Ljungberg och Niclas Alexandersson inte nödvändigvis är aktuella då.

Det handlar alltså om att redan nu, eller möjligen efter EM, ha modet att växla generation. Vågar Lagerbäck det, om han nu sitter kvar, då har han alla chanser att ta Sverige till sitt sjätte raka mästerskap.

danska , e, lagerbäet är en klart godkänd grupp