Doften av en kvinna

Vill minnas att jag tyckte mycket om Al Pacinos gamle tjurige officer i Scent of A Woman som kom för 15 år sedan.

Kommer att tänka på den när jag läser om alla sjuka dofter som tydligen är inne just nu.

Asfalt? Lakrits? Glödlampa? Nagellack?

Kanske är jag gammalmodig, och jag har väl en viss rätt att vara det, med tanke på min ålder, men en kvinna doftar mest kvinna när hon doftar sig själv. Samtidigt är jag väldigt svag för de klassiska dofterna. Funderar varje jul på att köpa Chanel No 5 till hustrun. Men varje gång upptäcker jag att den blivit ännu dyrare än vad den redan var i fjol.

Senast köpte jag den här till henne. Att hustrun bär på en doft som plockats fram av självaste Sarah Jessica Parker måste på något sätt vara bra för dem båda. Och för mig. En win-win-win.

Förtjusande namn och snygg form på flaskan har den också.

Jaja. Får se vad det blir i år. Kanske ska man gräva djupt i börsen. Jag är ju inte opåverkad av Marilyn Monroes klassiska replik, på frågan om vad hon hade på sig när hon sov:

»Två droppar Chanel No 5.«