Hata Arsenal!
Gång på gång på gång på gång har jag skrivit i olika krönikor, på maillistor, kanske rentav i den här bloggen också. För att då inte tala om alla kvällar på krogen då jag envist hävdat att hatet inte hör hemma bland fotbollssupporters. Hatet är destruktivt, hatet är visserligen ett derivat av kärleken, men lik förbaskat – destruktivt. Man kan älska sitt lag – men för den sakens skull behöver man inte hata motståndaren.
Nå. Med åldern kommer man till visshet. Och dessutom så finns det ju grader i helvetet. Och man är inte sämre människa än att man har rätt att göra undantag.
Vad jag menar: att hata lite grann, då och då, till husbehov, kan aldrig skada.
Och ungefär så, eller snarare, precis så, hatar jag en fotbollsklubb i London som heter Arsenal FC.
Själv är jag ju, sedan barnsben (man väljer inte sina föräldrar och man väljer inte sina lag) hopplöst bunden till en annan klubb från London, händelsevis bara någon kilometer från Arsenal – nämligen The Pride of North London – Tottenham Hotspur FC.
Igår möttes de båda igen. Första matchen i semifinalen i ligacupen. På Emirates Stadium (Arsenals hemmaarena). Kommentatorn på Viasat Sport började tidigt tjata om att Spurs minsann inte vunnit mot Arsenal på 20 matcher. JA!! VI VET!!
Igår spelade vi ut Arsenal större delen av matchen. I synnerhet efter Jermaine Jenas 1-0-mål i den 37:e minuten. Tottenham spelade med ett lugn, som helt uppenbart kommer fråm nye managern Juande Ramos. Vi vårdade bollen, stressade inte. Och reservmålvakten, den 33-årige tjecken Radek Cerny, visade upp ett skönt lugn längst bak.
Arsenal hade ett anfall i andra halvlek. Ett enda jävla anfall. Efter matchen, när jag kröp upp för trappan till sovrummet (hustrun var fortfarande vaken) gjorde jag en levande charad på hur Arsenals sjukt turliga 1-1-mål gick till. Jag tror hon skrattade. Fast hon försökte säkert visa medkänsla. Hon är en god kvinna, den kvinnan.
Sällan har en oavgjord bortamatch mot ett topplag känts så mycket som en förlust.
Efteråt drömde jag mardrömmar. Matchbilder flimrade förbi. Defoes jättemiss i andra.
Mitt förhållande till mina favoritlag blir alltså inte bättre. Jag tar alla nederlag personligt. Att vara supporter är ett helvete.
Det är därför det hjälper, och faktiskt känns lite bättre, att hata Arsenal så där lite svenskt lagom.
Men Mats!
Jag som tyckte detta var en utmärkt blogg.
Såg du inte att eleganterna,jag förtydligar Arsenal för säkerthets skull, var totalt så där MFF-49-talsöverlägsna? Och rätteligen bord vunnit med 10-0, för att sedan kunna skicka pojklaget till de oivilicerade Hart Lane-trakterna i returen.
Med ändå vänliga hälsningar
Carlo
Usch som jag stavar.
Men det var väl chocken över att inte alla såg vilket lag som var bäst i går. som är orsaken.
Hehe. Jag väntade på dig, Carlo. Och jag vet att du, med ditt goda fotbollsöga, såg att Arsenal “was very lucky” igår.
Precis som Chelsea var det mot Everton dagen före.
Jaja, det är match kvar. Den 22:e. Vi ses då
Avnjuter retursändningen nu och längtar till minut 79 tror jag.
Walcott min frälsare när mörkret lägrade sig över mitt enkla hem och ölet smakade blaskigt och den luttrade hustrun uppsökte lugnare trakter .
Undrar förresten om det finns något avlägset släktskap med den gamle pugilisten Jersey Joe Walcott.
Kanske hade vi lite tur ändå men ser med tillförsikt fram emot den 22:e och ledsna smileys på den Wemanska bloggen.
Där satt den!!
Så vackert.
Mäh… Jag älskar Arsenal…
Tack Mymlan.
Då är vi två mot en.
Carlo. En dag kommer det en rak backhandretur härifrån, en dag…
Mymlan. Du är förlåten. Med så många rätt i övrigt kan man få lov att hålla på fel lag…
Grejen är ju den att jag håller på RÄTT lag.
Mats !
Snygg bild och sann litterär bedömning på Sven Liljegrens blogg.
Men ! Vad ser jag under din jacka?
Skymtar jag inte något rött?
Kan det vara en Arsenaltröja? Är du garderad inför domens dag?
Mymlan. Jag blir mest nyfiken på varför du började hålla på Arsenal…
Carlo. Tack. Men gräslig bild. Den där jävla blixten på Svens kamera landade rätt i fejan. Får väl börja gå på solarium så jag ser ut som Rolle…annars såg det bra ut igår, hörde ryktet om Antonsson.
Och unge Hamad – jag tjatade så på Sven, så jag tror det var därför han tog in honom – han såg grym ut. 17 år. Vår egen Bojan!
Jag tror det var faktiskt när jag läste Fever pitch av Nick Hornby. Och så är jag Freddie-fan…
Ah! Gissade att där fanns en liten Freddie-crush…
Kul att du också gillade den boken. Jag sträckläste den på ett café på en grekisk ö, sommaren 1993.
Dåvarande familjen låg nere på stranden, jag avverkade frappé efter frappé och slukade boken…
Du har så rätt Mats (som vanligt
)! Att vara supporter är definitivt ett helvete och i år om möjligt mer än vanligt för oss Spurs-fans…och lite måste vi få hata, om inte laget Arsenal, så i alla fall den förbannade otur som ständigt grinar oss i ansiktet vid derbyna.
Tack, Micke. Äntligen börjar det bli lite balans i båten här…
Till den person i denna tråd som har känsla för fotbollsestetik . Vem känner sig utvald?
Gratulerar hjärtligt till ditt val av engelskt favoritlag.
Dina dagar kommer att fyllas med glädje och segerchampagne.
Titlarna kommer att bita varandra i svansen.
Vardagens bekymmer blir perifera.
Endast när detta lag möter MFF i CL kommer mörkret att råda på Emirate eller White Hart Lane.
Min favorit i Hornsbys bok är nog sekvensen när han tittar sin själs älskade djupt i ögonen och säger. “Älskling vad du är lik George Graham.”
Själv försökte jag en gång , i största beundran, säga till hustrun “Älskling vad du liknar Tom Prahl.
Sen var den kvällen förstörd.
Borde kanske sagt Sören Åkeby.