Spooky, very spooky
I natt jag drömde. Om en grupp jag inte lyssnat på, inte tänkt på – på evigheter. Men som jag gillade då, på den tiden det gav sig. Inte minst 1986, när T-Bone Burnett producerade deras hyllade debut Love & Hope & Sex & Dreams.
Det handlar alltså om amerikanska BoDeans. Och idag, natten efter jag drömt om dem, av någon obegriplig anledning, så läser jag här, nu på morgonen, att deras första studioalbum på fyra år är på gång. Ännu en gång producerad av den allsmäktige T-Bone Burnett (som ju senast producerade Raising Sand med Alison Krauss och Robert Plant).
Jag säger inte att det blir en fantastisk platta, jag säger inte att Da BoDeans (som de först kallade sig) är världens bästa band.
Men förklara gärna för mig hur det kommer sig att jag drömde om dem just i natt.
Spooky var ordet
Har aldrig hört talas om gruppen …finns alltså mycket kvar att upptäcka!
Anders – Jag skulle kunna ägna mer än en heltid åt att upptäcka bra musik. Men tack och lov får man tips av goda kamrater. Det var ju du som tipsade om Gretchen Peters, till exempel!
Rätt skön skiva tycker jag, tack för musiktips!
Johanna – varsågod!
PS Sköna bilder från Kambodja på din blogg!