Döden på Manhattan
2008 januari 23
När jag såg Heath Ledger första gången, det var i En riddares historia, så kom jag att tänka på Björn Andresen, ni vet den vackre ynglingen som hade huvudrollen i Viscontis mästerverk Döden i Venedig. När jag såg Heath Ledger andra gången, i Brokeback Mountain, tänkte jag av någon anledning på James Dean.
Det där sista visade sig tyvärr ha relevans. Ännu en mörk skugga kastas över Hollywood när ännu en (minns River Phoenix, för att ta ytterligare än) ung och väldigt begåvad skådespelare sugits in i det stora svarta hålet, åt helvete för tidigt.
Heath Ledger var inte bara en flickidol, han var ett av de största löftena i Hollwyood. Han var ingen vi skulle börja minnas, han var för fan framtiden.
Så onödigt, så sorgligt.
Jag tänkte också på James Dean direkt, speciellt igår.
Ja, jag missade det hela igår. Såg det först i morse. Fortfarande helt overkligt. Precis som det var den dagen (min födelsedag, minns jag) när River Phoenix dog.
När jag var i Los Angeles, något år senare, stack jag så klart bort till The Viper Room och stod där utanför i ett bra tag och bara glodde och glodde på den svarta dörren. Som om mitt gloende skulle göra den händelsen mindre sannolik och få grabben att plötsligt öppna dörren, titta ut och säga: “Skojade bara!”
Hyllning till mannen
ab4 – Tack!