januari 24, 2008...3:41 pm
Den som grälar mest lever längst
Vi satt och pratade om det senast igår kväll, jag och hustrun. Att det nog varit rätt bra att vi grälade så förbaskat de första åren av vårt liv tillsammans. Ja, rätt många åren då. Poängen är, i alla fall, att vi grälar betydligt mindre nu, vilket i sin tur inte innebär att vi slutat prata eller slutat umgås. Tvärtom.
I senaste Café, i en utmärkt intervju gjord av min gamle Nöjesguiden-polare, numera musikern, Tomas Andersson Wij, får Henrik Schyffert frågan om hur han och hustrun Bea kunnat hålla ihop så länge. Schyffert svarar:
Ja du…äktenskap är en lÃ¥ngdistanssport. Vi är bra pÃ¥ att inte lÃ¥tsas, att inte gömma undan och bygga ut huset istället för att prata. Det är det enda som fungerar i längden.
Det är hur jävla sant som helst. Att bita ihop och låtsas släta över det som skulle kunna bli en nyttig konflikt, eller att bara gå in i ett annat rum och sura med öronpropparna instoppade, är heller inte särskilt kreativt. Vi har haft många konstiga samtal där till exempel jag stått nere i hamnen några kilometer härifrån, efter att ha kört hemifrån i ilska.
Vi har pratat och pratat, vi har fortsatt gräla, det har ibland tagit en jävla tid. Men det har varit värt det, vi skördar nu. För vi bråkar mer sällan och när vi väl gör det - blir det löjligt kort, vid en jämförelse.
Och när man då läser här att det är den som bråkar mest som lever längst, så kan man kanske hoppa över hypokondrin ett tag. Då har jag ju trots allt två plus. Har både slutat röka och grälat mycket. Fan, man kanske blir hundra, när allt kommer omkring.









14 kommentarer
januari 25, 2008 kl. 6:35 är
”Vi har haft mÃ¥nga konstiga samtal där till exempel jag stÃ¥tt nere i hamnen nÃ¥gra kilometer härifrÃ¥n, efter att ha kört hemifrÃ¥n i ilska.”
HAHAHA!
Okej förlÃ¥t..men det var lite sött. Kan tänka mig din fru pÃ¥ telefon med väninnor ”…..nä han stÃ¥r nere i hamnen och osar igen nu….”
januari 25, 2008 kl. 7:20 är
Nej, för fan. Om det vore så väl. Hon var ju i andra änden av luren
Men, som sagt, väldigt väl investerad tid.
Och i bästa fall lever man lite längre…
januari 25, 2008 kl. 8:15 är
Tror du är inne pÃ¥ helt rätt linje. OM man inte fÃ¥r utlopp för sina känslor, vilka de nu än är sÃ¥ gÃ¥r de ju inÃ¥t….DÃ¥ fräter vreden ex pÃ¥ alla organ…!
UT MED ILSKAN tills konfilkterna är klara…sÃ¥ skördar man sen lite fridfullare dagar…
Och en harmonisk människa lever längre…DET VET JAG!
januari 25, 2008 kl. 8:25 är
När jag intervjuade Jonas Gardell för nÃ¥got Ã¥r sedan sÃ¥ rÃ¥kade jag kläcka en formulering om att man, vid en viss Ã¥lder, mÃ¥ste välja. Ska man bli bitter eller ska man försonas? Vi pratade om försoning, nämligen, Jonas tredje bok i Komiker-trilogin skulle handla om det. Min formulering var i alla fall: “Försoning är ett bättre sätt att röra sig framÃ¥t”. Jonas bara skrek rakt ut: “Den formuleringen stjäl jag!” Och den hamnade faktiskt i hans bok ocksÃ¥
januari 25, 2008 kl. 3:22 pm
Jag inser med skrämmande tydlighet att jag kommer att dö tidigt…
Coolt med Gardell!
januari 25, 2008 kl. 4:05 pm
Mymlan. Du verkar ju inte vara rädd att skjuta från höften?
januari 25, 2008 kl. 6:47 pm
Jag är riktigt dÃ¥lig pÃ¥ att gräla. Framförallt klarar jag inte av om folk blir arga pÃ¥ mig. DÃ¥ börjar jag grÃ¥ta och tappar fattningen…
januari 25, 2008 kl. 8:01 pm
Märkligt. Du är skicklig som fan pÃ¥ att argumentera. Och du Ã¥ngar av styrka och integritet. Cyberspace luras tydligen…
januari 25, 2008 kl. 9:36 pm
Jag är skicklig på att argumentera i verkligheten också.
Och jag har styrka och integritet.
Men min rädsla för arga människor tror jag handlar om något annat.
Sen har jag ju drabbats av människor som inte kan argumentera tillbaks utan slÃ¥r istället… kan kanske ha med saken att göra.
januari 25, 2008 kl. 9:38 pm
Men alltså. Nu talar jag om riktiga gräl. Jag kan vara OENSE med människor, framförallt när det gäller jobbrelaterade grejer. Men det är något helt annat än när någon jag verkligen tycker om blir arg på mig.
januari 25, 2008 kl. 10:38 pm
Mym. Jag tänkte på det sen. Du har utsatts för något som jag inte kan sätta mig in i. Klart som fan att det har med saken att göra.
januari 26, 2008 kl. 6:47 är
Några timmar senare undrar jag: om vi backar klockan tillräckligt många år. Reagerade du likadant då? Alltså, att du blev rätt och ledsen när människor blev arga på dig?
januari 26, 2008 kl. 11:51 är
Weman - well. Min pappa var en sån som gav mig stryk om jag sa emot honom. Så jag har nog alltid varit rädd för ilska.
januari 26, 2008 kl. 11:52 är
Rädd på ett sätt som fått mig att uppföra mig väldigt irrationellt när folk är arga. Men fortfarande pratar jag om när människor jag bryr mig om och som står mig nära blir arga på mig.
Jag kan ta diskussioner och argumentera i jobbet, och sÃ¥nt… Men är dÃ¥lig pÃ¥ det när det kommer till nära relationer.
Skriv kommentar