Rädd att flyga
Det är så jobbigt att jag helst inte vill prata om det. Ändå dras jag som en magnet till varenda artikel som handlar om tillbud (jag vill inte gärna nämna ordet “olycka”) med flygplan eller artiklar som handlar om flygrädsla.
För jag vill ju kunna flyga, jag vill kunna göra de där resorna jag drömt om.
Ja, alltså, jag har ju flugit, jag har varit i USA ett halvdussin gånger, jag har varit i Asien vid två tillfällen. Och till och med i Afrika – och en massa massa gånger i Europa. Ett tag hade jag, praktiskt taget, klippkort till London.
Och för bara några år sedan var det “okej” att flyga. Visst, en whisky eller två i baren innan jag gick till gate. Men sen gick det bra. Så, efter en hyfsat turbulent hemresa från Italien, för några år sedan – svängde pendeln åt fel håll igen. Och sedan dess har jag (och, dessvärre, även hustrun) bara fått mer och mer panik när en flygresa nalkas.
I höstas reste jag tåg till Jämtland. Det var jobb, så flyg hade inte varit problem. Stockholm är alltid tåg. Jag skulle så klart kunna hänvisa till miljöskäl – vilket jag står för – men huvudskälet är ett annat. Denna förbannade flygrädsla.
Jag är helt övertygad om att planet plötsligt kan tvärstanna och falla rakt ner. Jag menar, kan ett SJ-tåg bli stående mitt ute i skogen (det har man ju varit med om några gånger) i flera timmar, vad är det då som säger att ett flygplan nödvändigtvis alltid ska fungera?
Jag har funderat på att gå någon sån där kurs, typ som Stig-Helmer gjorde i Sällskapsresan. Men den ska basera sig på kunskap. Inte någon beteendeterapi. Jag vill VETA.
JAG VILL!
Jag vill kunna härleda alla konstiga jävla ljud och alla gupp och hopp och elände som skrämmer vettet ur mig där uppe.
JAG VILL!
Samtidigt tänker jag: hur sunt är det egentligen att gå in i en plåtkorv och sväva i 800 knyck en mil upp i luften?
Vi får väl se vad det blir för resor framöver. Det kanske blir som den där Hasse & Tage sketchen:
“Säffle! Kan man få en kopp kaffe!”
Jepp. Motorerna kan plötsligt stanna, mitt i luften.
Men då är det så finurligt förstår du att planet inte dimper ner som när man tappar ett äpple eller något. Det går att manövrera och flyga och landa tjusigt ändå.
Serru.
(de flesta flygplan har ju också mer än en motor. och det brukar gå utmärkt att flyga med en motor för lite)
Ok. Låt mig flyga med dig nästa gång. Deal?
haha, ja du får väl anställa mig som hålldam eller nåt.
Det är det säkert värt!
Tips: Åk till närmsta flygklubb och ta en flyglektion, eller be en flyglärare ta med dig upp och visa vad det handlar om. Jag själv är pilot och har tagit med många personer upp för att bota flygrädsla och i 90% av fallen så får man kommentaren: Detta var ju inte så farligt. Även om dom nästan gråtit och tagit farväl av sina anhöriga innan start.
Per – tack för tips. Jag har scannat lite på nätet. Du som har koll: vart vänder man sig i Skåne?
De flesta flygklubbar har möjlighet att ta med passagerare för provlektioner så prova med att ringa närmsta flygklubb som du hittar i listan. Annars så vet dom absolut till vilken annan klubb du ska vända dig.
Mm. Gissar att de har en flygklubb på Sturup. Men flygklubbar har väl mest såna där små Musse Pigg-flygplan med en motor? Jag känner mig mest trygg (relativt sett) i en gigantisk jumbo. Flög en gång med en City Hopper från Amsterdam till Sturup, i regnväder. Det var halvkul, kan jag säga. Som en äggkopp i en centrifug.
Dom som jag har flugit med har jag tagit med i ett litet flygplan med plats för 4 passagerare. Principen att flyga ett litet är samma som i ett stort. Så får man en passagerare att känna sig säker i ett litet flygplan så är det samma sak i en jumbojet.
Tanken att gå upp i ett sådant litet plan skrämmer vettet ur mig. Jag har fått förfrågan om helikopter och luftballong genom åren – inte en chans. Men jag förstår din idé.
Jag ska inte tvinga upp dig men tänk efter. Skillnaden mellan att åka buss eller bil?
Jag har flugit ca5000h och har som värst råkat ut för en punktering vilket var helt odramatiskt. Märkte ingenting förren jag såg att däcket var trasigt. Men åter till bilen. Under de senaste 5 åren har jag blivit påkörd i bilen och ramlat med motorcykeln. Ren tur att jag inte har fått några större skador. Tänk efter nästa gång du åker bil!
Jag är med dig. Men om jag då säger: när jag åker bil kör jag själv (95 % av gångerna). Då säger du: du har kontrollbehov. Då säger jag: klart som fan jag har
Jag är ledsen Mats men Mymlan har fel. De flesta Jetplan har ingen större bärkraft via vingarna om alla motorer slocknar samtidigt. Du kan inte glidflyga med ett jetplan.
Trösten är att det rent statistiskt är farligare med att köra bil än att flyga.
Mymlan! Vasäjerdunurå?
Hejsan!
Tidigare i mitt liv flög jag åt all håll och kanter. Sedan jag har fött 3 barn finns inte den tanken i mitt huvud överhuvudtaget. För mig är det numera en utopi att flyga. Jag är helt övertygad om att jag/vi kommer att krascha. Jag vet att det är det säkraste sättet att färdas, men vad hjälper det när känslorna tar över?
Jag tar tacksamt emot alla tips och idéer! Min värld har krympt…
Tina i Halmstad: Jag vet fler med din erfarenhet. Som också tycker att världen krympt. Och, visst, när jag var 20, inte funderade jag på om den där stålkorven var farlig att vistas i.
Jag säger då att jag måste ha blivit lurad.
Sen är frågan. Hur stor är sannolikheten att exempelvis alla fyra motorer på en 747 ska slockna samtidigt?
Inte särskilt stor.
Nu kom jag att tänka på Tage Danielsson och Harrisburg-monologen. Det är ju liksom så att där uppe, tiotusen meter från här, har man inte råd med att så många sannolikheter skiter sig.
“Enligt en amerikansk undersökning är risken i medeltal 1:11 miljoner. Flyger man reguljärt varje dag i USA med något av de stora flygbolagen kan man räkna med att hålla på i mer än 29 000 år innan man möter döden i ett haveri. ”
Detta är hämtat från http://www.flygtrygg.nu här kan du få svar på väldigt många frgåor kring flyg, flygningar och flygrädsla.
/Micke – inte flygrädd
Jag vet, Micke. Men statistik biter inte på flygrädda. Det enda, inbillar jag mig, är konkret kunskap. Så att man får “en sorts” kontroll över vad som händer. Klart jag helst hade kört själv. Men jag ska kika på länken. Tack.
….och du kan även läsa den här artikeln med lite tips och länkar:
http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/psykestress/article231312.ab
Nej, statistik är nog inte det bästa botemedlet.
Om du inte vill prova Pers linje, utan känner dig mindre otrygg i en stor jumbo kan du alltid försöka få flyga i cockpit där någon gång. Jag har en vän som en gång berättade för flygvärdinnan att han var fruktansvärt flygrädd och då blev erbjuden att sitta med i cockpit under flygningen. Det hjälpte honom mycket.
Nu vet jag inte hur sugna de är på att låta passagerare sitta i cockpit i dagens “terrortider”, men det kan kanske vara värt ett försök.
Tack, Micke. Jo, jag läste den igår. Tricket är att skaffa sig ett motgift som gör att jag inte drabbas av panikkänsla i kroppen (och den känslan är den svår att bli av med) vid första bästa skakning. Och med motgift menar jag inte whisky. Jag vill kunna relatera logiskt till vad som händer. Det kanske blir en kurs till slut. Annars är Sverige ett trevligt land att semestra i.
Micke – svar på andra kommentaren. Jo, jag vet också de som suttit i cockpit. Men efter 9/11 är det kinkigare. När vi flög från London i november 2006 (näst senaste gången jag flög) så var det inte en chans. Men när det gäller flighter till och från England och USA är det ju säkert känsligare än om man skulle flyga till Paris eller Rom.
Flygrädsla har inget med förnuft att göra.
Det är mediet som är det eventuelt skrämmande. Om det i och för sig osannolika händer, så händer det rejält. Här finns ingen åtevändo. Plus dramatiken. Instruktioner om syrgas och nödsituationer.
Två piloter om någon dör. Men om båda dör då? Borde varit tio piloter
Det för många märkliga att det de facto går att får upp ett monster som ett plan i löuften.
Inga motorer i världen hjälper mot dåligt väder,attentat och bergsväggar.
Ja ,ja är likt den ärade bloggaren också flygrädd.
När min naiva hustru envisas med att flyga även korta sträckor som till Stockholm, sätter jag på radion så fort jag kommer hem. Ingen sorgemusik. Skönt,hon har landat.
Går det att bota? Ja för en del. Kanske för många.
Men ,hur stor experthjälp tror ni inte at Dennis Bergkamp fick?
För mig finns endast tre botemedel
Whisky-whisky-whisky.
Men vad gör man om man måste prestera strax efter landning?
Eller hur, Carlo. Om man ska köra bil eller om man ska, som du säger, prestera kan man ju inte gärna vara slirig när man går av planet. Jag intervjuade Anna Mannheimer en gång. Hon säger sig själv vara rädd för “allt utom bredd”. När hon for jorden runt och gjorde det här “Anna i vida världen” eller vad det nu hette, så testade hon det mesta. Piller var värdelöst. Man blev dåsig, men var fortfarande klar i knoppen. Sprit var bättre, för det påverkar skallen. Man brister i omdöme. Oftast såg hon till att det fanns en halv dag till recovery när de kom fram.
Men visst fasen är det ett handikapp.
När frugan lyckats övertala mig om att resa till Rio fanns inget alternativ.
Men varför kände jag ingen riktig glädje inför resan?
” Det blir väl kul” sa alla. Javisst, om… om,… när vi väl är där.
Sen när man är där lyckligen nera så skall man hem igen.
Så hur kan man då glädja sig åt vistelsen?
Och att åka till älskade London i dag med båt från Esbjerg. Istället för några timmar i sällskap med söta flygvärdinnor ,så blir det sjögång och väsksläpamde i ett dygn
Vet heller inte hur många erbjudna orkesterresor jag tackat nej till p.g. a. Ja just det. Den där i och för sig fantastiska uppfinningen.
Sen att jag dessutom är opraktisk gör att hantverkarräkningarna nästan slår ut mig.
Är det då synd om mig?
Nej, jag upplever ju många lyckostunder i den engelska fotbollen.
Och ! Jag tycker om faslagsbullar.
Så därför Mats!
Gillar du också detta bakverk så ta bilen till Åhus.
Gå in på det lilla caféet på Köpmannagatan och avnjut Sveriges godaste bullar.
Beskåda de signerade Tottenhamtröjorna som (miss)pryder väggen.
Berätta sen för den obotliga Tottenhamsupporterägaren att du lider av samma lag så tror jag att han bjuder på kalaset.
‘ Själv är jag glad att han trots allt serverar en otrogen som undertecknad.
Carlo
Som i söndags var en blåvit (vilket öde) ballong från att få tretton rätt på tipset.
Tack för tipset! Och tack för att du säger fastlagsbulle. Och inget annat. Ska kika in i Åhus när jag har vägarna förbi. Det finns ett Spurs-café även i Malmö: Café Bruno. Ägaren (och hans syster) är tunga fans. Alltid trevligt att titta in där.
Skatan har varit fruktansvärt flygrädd…när jag var yngre och hade småbarn…Nu har flygrädslan nästan gått över…den kan pirra till vid dåligt väder men försumbart mot de kval jag led som ung…Så den som bidar sin tid…Nu kan jag NÄSTAN få en förhöjd livskänsla som om jag flög med egna vingar.
Nästa vecka är jag i Åhus (hos dottern). Brukar ofta gå på just det Caféet som nämndes av Carlo…men kan ju förstås inget om fotboll. Gott bakverk har de iallafall. /Skatan själv
Men du är ju Skatan. Borde inte vara särskilt rädd att flyga
Avis på att du ska till Åhus snart. Mina föräldrar har stuga i Yngsjö, men de är ju inte där nu, så inte ens det kan jag ha som ursäkt för att köra.
Men en och en halv timme bil för världens bästa fastlagsbulle. Hm. Kanske ingen du idé.
Brunos ägare är i sanning ett tungt Spurs-fan. Jag fick inget kaffe en gång för att han hade sett mig med en rödvit halsduk på ett derby på Sir Toby’s (jag mindes honom också – han stod upp halva matchen och skrek “fuck off!” eller någon gång “come on!”).
Jag ville ändå ha mitt kaffe, så jag försökte desarmera honom med ett skämtsamt: “så du är sånt hardcore-fan, med tatuering av klubbmärket och allt”. Brunomannen, med stenansikte: “Ja för fan, jag har tatte”. Varpå han drog upp ena byxbenet och blottade ett Spurs-emblem på vaden.
Men efter lite snack om tidigare derbyn gav han med sig och fixade en espresso (jag kollade att han inte loskade i den).
Fast nu går jag inte dit så ofta, han har satt upp en massa bilder på sig själv från White Hart Lane, Spursprägeln börjar bli för stark, det känns alltmer som ett svek mot Arsenal att sitta där.
Fast han gör gott kaffe, det gör han.
Härligt att även ett inlägg om flygrädsla till slut kan landa i en av de riktiga meningarna med livet – nämligen Tottenham Hotspur. Kul att Bruno visade tatueringen, Niklas! En polare till mig (Man U-supporter, vi är vänner ändå) fick också den tryckt upp i ansiktet för en tid sedan.
Otur för dig att det inte finns några Arsenal-caféer i Skåne
Niklas!
Jag beundrar ditt mod.
Vi Arsenal-fans är visserligen vana vid att bliva mobbade när vi besöker samhällets mera obskyra platser.
Men tack vare vårt medärvda lugn och vår beundransvärda storsinthet brukar vi kunna klara oss ur de mest vulgära attacker.
Men ,jag aktar mig nog från att vistas nära Davidshalls torg i Malmö.
‘Några frågor angående Bruno till Mats.
* Finns där stolar att sitta på ?
* Är bakverken färskare än c.a 10 dagars avstånd?
* Vet han var Sverige spelade sin första match i OS -48? Mot vem och resultatet?
* Har han träffat Ted Ditchburn?
* Vem håller han på om Milan möter Spurs?
* Är han stark?Eller skulle Niklas och jag kunna få honom att konvertera? Med hjälp av muskelargument?
Ibland firar man fredag lite för tidigt.
Trevlig helg och slå nu Man U .
Du vet väl att vi gör vad som helst för Arsenal!
Tänkte bara påpeka att en Boeing 747 (en stor “jumbojet”) har ett glidtal på 1:15, med andra ord glidflyger längre än diverse flygplan i privatstorlek.
Verkade finnas de som hade andra idéer kring ämnet
Kapten krok – Betyder det att min teori håller, att det är säkrare att sätta sig i en Jumbo?
Här är en bra hemsida om man är flygrädd:
http://www.planecrashinfo.com/
Jojje – hur menar du då?
Skulle jag bli mindre flygrädd av att läsa detaljerade beskrivningar av olyckor?
Fascinerande sajt, men den fick motsatt effekt på mig…
“Jag är ledsen Mats men Mymlan har fel. De flesta Jetplan har ingen större bärkraft via vingarna om alla motorer slocknar samtidigt. Du kan inte glidflyga med ett jetplan.”
Kolla upp “Gimli Glider”, “Air Transat Azores” samt “British Airways 747 volcano incident”. Alla tre flygplan tappade all motorkraft. BA planet kunde starta om. De andra två glidflög till landning. Inga skador ens.
Ett passagerarplan är ingen specialiserad glidflygare, men det är inga problem att glida långt och att glida till landing.
Flygrädsla är naturligt. Kontrollbehov och annat. Men det kanske är lite dumt att introducera felinformation.
“Betyder det att min teori håller, att det är säkrare att sätta sig i en Jumbo?”
Säkrare än vad. Det är färre olyckor i trafikflygplan än i privatplan. Men det beror antagligen mer på pilotutbildning än planet i sig. En trafikflygning lyfter inte ens om det är för dåligt väder, fel på planet, etc. Mkt strikta regler. Privatpiloter tar sig ofta vatten över huvudet. Dessutom har trafikflygplan betydligt mer motorkraft per vikt, redundanta system, hållbarhet osv än små privatplan.
@Andreas: Bra info, sådant som faktsikt biter. Fakta regerar. Du får gärna fortsätta bomba min blogg med denna typ av info. One of these days kanske jag är upe igen
Förresten, är du i “branschen”, md tanke på detta särskilda kunnande?
Haha tack. Jag är värsta sorten. Tokigt trafikflygintresserad men INTE i branschen.
Om vi tar scenariot “tappa all motorkraft” så finns det flera säkerhetsrutiner osv inbyggda i trafikflyplan:
- Efterson motorkraften driver hydraulpumparna och elgeneratorerna som sedan driver allt från instrument till klaffar och roder finns backuper här med. I vissa fall en så kallad RAT (Ram Air Turbine), ett litet vindkraftverk som fälls ut vid motorstopp eller på kommando och ger tillräckligt med kraft för att glida ner till en landning. I andra fall räcker även en “stoppad” motors snurrande (det blåser ju trots allt en del) för att driva.
- Vad händer om man är “för långt bort” för att glida hem? Tja, det finns multum regler om hur långt bort i flygtid räknat man får vara från en lämplig flygplats. För flygplan som flyger långt över hav och öken (t.ex. JFK-Hong Kong som flyger nästan rakt över Arktis) skall det vara rikligt med extrautrustning. Motorerna måste också ses över av separat personal (något förenklat). Certifiering för denna typ av “Long Range Ops” skall finnas dels för varje enskilt plan, besättningar och hela flygbolaget. Vissa flygplan är konstruerade och grundligt testade för att klara 207 minuter på en motor (jepp, nästan 3 och en halv timme). Visst, en motor till kan ju paja. Men det är nog mer sannolikt att jag får en meteorit i huvudet och jag går inte och oroar mig för det.
En RAT skymtar fram mellan vingarna här: http://cdn-www.airliners.net/aviation-photos/middle/8/9/4/0777498.jpg
Om du vill ha riktig info av riktiga piloter och tekniker kan jag tipsa om airliners.net tech ops forumet: http://www.airliners.net/aviation-forums/tech_ops/ . Naturligtvis finns det muppar på alla forum men det tenderar att vara moget och faktabaserat. Jag är “Starlionblue” ifall du undrar.
@Andreas: Stort tack för all denna info!! Jag ska närkolla så snart tid gives, just nu är det jobb & tusen andra saker, men detta ska jag VERKLIGEN komma tillbaka till
Maila mig gärna om du har specifika frågor om flyg etc… Vill även tipsa om “Ask the Pilot” av Patrick Smith, skriven av en pilot för folk some inte kan något om trafikflyg. Förklarar allt från cross-check till windshear. Det är inte en “komma över flygrädsla” bok, men jag tror den nog kan fungera bättre än de flesta sådana.
“Världen är liten”: Min frus familj har sommarstuga i Beddingestrand.
@Andreas: Boktitel är antecknad. Det är i regel böcker som inte ger sig ut för att vara how-to-böcker, som är de bästa i längden.
Jaså, där ser man. Ja, sommargäster har jag dålig koll på, bättre på de åretruntboende. Men Beddingestrand är en fin plats på jorden. Vilken gata?
Cedervägen säger min fru. Har bara varit där några gånger men huset har varit i familjen i två, snart tre, generationer.