En fråga om monarkin

7-åringen var ovanligt trött i morse. Först Turkiet-Sverige, sen delar av England-Schweiz också. Det kostar på att vara fotbollsnörd om man är sju år och skolbussen går klockan halv åtta morgonen.

Så det var ovanligt tyst vid frukosten i morse. Sonen har en gullig förmåga att liksom stånka lite extra mellan tuggorna en sån här morgon, sannolikt ett uttryck för hur extremt jobbigt det är att gå upp så tidigt på morgonen om man är 7 år och tycker om att sova.

Just den här morgonen kan det hända att han stånkade extra mycket på grund av han satt och funderade. För plötsligt bröt han tystnaden:

- Pappa, vad händer när vi inte har någon kung?

Ibland är han liute dunkel i sina frågeställningar, den här lille tänkande 7-åringen; ibland hör jag perfectly well vad han säger – men ändå förstår jag inte vad han menar. Så jag säger, lite halvkorkat:

- Men vadå, vi har ju en kung?

- Ja, men vad händer när vår kung döööör!

Aha. Det var det han for efter. En fråga om tronföljden så här tidigt på morgonen. Jag samlar mig:

- Ja, då får vi en ny kung. Eller en drottning. Något av hans barn tar över efter han dör.

Varpå sonen nickade, till synes nöjd med svaret, samtidigt som han tryckte in en ny tugga av kaviarmackan.

Och fortsatte stånka.