Tro inte att jag inte bryr mig

Nu tänker ni säkert: typiskt den där Weman. När Tottenham vinner då gapar och tjoar han, minsann. Då kan han skriva bloggmeter om klubben han inbillar sig är norra Londons stolthet. Precis som om det var Spurs som slog ut Milan ur Champion’s League i tisdags.

Ni kan ta det lugnt, ni kan sitta ner i båten igen. Redan före matchen mot PSV igår förbannade jag idiotin att visa upp Carling Cup-bucklan för publiken före matchen. Vilken sinnesstämning skickar den gesten in spelarna i? Blir de taggade, förbannade, sugna på att vinna – eller känner de sig mätta och belåtna och påminns om det sköna festandet efter den grymma triumfen mot Chelsea?

Vi fick svaret igår. 0-1 mot Philipsfjantarna från Holland. Och tufft läge inför returen på onsdag. I synnerhet som det syns att det är kvalitet på cupen. Bayern Münchens form inger ju respoekt.

Fast det är klart: om man vill vinna och gå vidare, så krävs det att man gör mål. Även på bortplan. Och ett mål på onsdag räcker för förlängning.

Annars är det ju bara att göra som Arsenal gjorde på San Siro. Vinna med 2-0. Kan dom, så kan vi. Och jag menar, vi spöade ju skiten ur Arsenal med 5-1.

Så vad är problemet?