Bragden större än guldet
Jag vet inte hur ni tänker, men om jag hade varit förlamad från midjan och neråt så hade jag förmodligen inte sysslat med idrott. Jag hade betraktat det som omöjligt och hopplöst och sökt meningen med livet i andra discipliner istället.
Att trotsa och övervinna sitt handikapp och utöva en idrott är följaktligen en bragd i sig.
För att dessutom kunna hävda sig på internationell nivå fordras en benhård karaktär och en motivation på gränsen till besatthet.
Missuppfatta mig rätt. Men ingen normal människa lyckas gå hela den vägen.
Årets bragdmedaljör Jonas Jacobsson.
Sannolikt är inte Jonas Jacobsson normal. Sannolikt är han ett fenomen i trakterna av Stenmark, Borg, Gunde Svan, Carolina Klüft och Gert Fredriksson.
När Corren, Jonas Jacobssons största lokaltidning (han bor i Krokek i Norrköpings kommun) för knappt två år sedan listade de 50 hetaste idrottsprofilerna i Östergötland, kom Jonas Jacobsson på 42:a plats. Distanserad av typ halva Linköpings HC och storheter som ryttarinnan Helena Lundbäck och speedwayföraren Fredrik Staaf.
Idag skriver Correns sportchef Christer Kustvik så här:
Jonas från Krokek har tagit 16 guld i Paralympics, varav de tre senaste i Peking i somras.
Om det är en bragd? Självklart. Bragd är ett brett begrepp och ingen kan säga annat än att Jonas svarat för en bragd, både i år och tidigare år.
Svenska Dagbladets jury motiverar sitt beslut så här:
För bragdartad upphämtning till guld i Paralympics – en sann skyttekung.
Det är ingen överdrift. Jonas Jacobsson från Krokek har vunnit guld 8 Paralympics i rad. Han har 29 medaljer, varav 16 är av gyllene valör.
Som en yvig krönikör i Folkbladet (en annan lokaltidning i Östergötland) skrev:
Släng dig i kaklet, Phelps.
Jag är beredd att hålla med. Om jag blev förbaskad i förmiddags över den trötta juryn till Ballon d’Or, så blir jag varm av lycka över det mod som, trots allt, Svenska Dagbladets jury visar upp när de för första gången ger detta prestigefyllda pris till en handikappidrottare.
Att bragden i sig är större än guldet i sig, det är en annan historia.
Grattis, Jonas!!
Apropå “meningen med livet”…
Priset har getts av PK skäl.
Vi skall inte jämföra handikappade
med icke handikappade.
I vissa grenar/klasser är det bara
2-3 tävlande tex.
@APSE: Så här står det i SvD:s statuter:
“Svenska Dagbladets guldmedalj för “årets främsta svenska idrottsbragd ” är instiftad som belöning för utomordentligt förtjänstfull tävlingsprestation.”
Jag tycker det inte råder någon som helst tvivel om att Jonas Jacobsson uppfyller de kriterierna. Oavsett handikapp.
Weman, du är helt rätt ute.
Jonas Jacobsson är mannen.
Men jag skäms över att vi inte förrän nu, till fullo, har insett det.
Äntligen belönar bragdguldsnämnden (härligt pretto namn på ett gravallvarligt gäng, för övrigt) en bragd. Det har inte hänt på länge, länge.
@Cee-Jay: Ja, låt oss skåla för prettonämnden! Det kan de gott vara värda.
@Weman: skåla i… gravöl?
Varför gravöl? Jag menar verkligen att Juryn (Nämnden) gjorde ett bra val.
Absolut, jag drog bara parallellen mellan »gravallvarlig« och »skål«. Då, sent i går kväll och i mitt stressade huvud, blev det gravöl. Champagne ska det förstås vara. Nämnden gjorde det enda rätta för en gångs skull.
Men redan nästa år lär ordningen vara återställd när en glad friidrottare får priset.
@Cee-Jay: Säkert blir det så. Och som vanligt hoppas jag på Sanna Kallur.