Låt tusen bloggar blogga!

Jag har en gång lärt mig att den som inte har något att dölja inte heller behöver vara rädd.

Liza Marklund hade skaffat sig en helt annan position i den här Affären om hon hade vågat ställa upp i debatt mot Monica Antonsson.

Jag vet att Marklund blivit bjuden till debatt hos Publicistklubben här i Malmö.

Antonsson har tackat ja. Marklund har avböjt.

Och samma sak här i SVT:s Debatt. Antonsson kommer på torsdag. Marklund stannar kvar hemma.

I bunkern, för att använda Janne Josefssons ord.

Marklunds presskontakt Niclas Lövkvist låter hälsa, i Aftonbladets artikel:

Det är juridiskt omöjligt för henne att medverka i en debatt.

Vilket sannolikt ska tolkas som att Marklund inte kan leda vissa saker i bevis, på grund av källskyddet.

Som Mymlan skrev i det här inlägget igår:

Frågan är om hon just nu önskar att hon inte gett några anonymitetslöften så att hon kunde rentvå sig från anklagelser, eller om hon är tacksam av samma anledning…

Ja, det är frågan. Ännu en. Och så länge Marklund nöjer sig med att tala ostört på Newsmill eller att bara svara på det hon vill, när hon chattar med Expressens läsare, då blir frågorna inte färre.

Och den här sjaskiga historien rullar vidare.

Som nu på morgonen, när Marklunds presskontakt Niclas Lövkvist går till frontalattack, skyller allt på bloggosfären och kallar den för en liten men högljudd digital lynchmobb.

Det är oerhört fräckt, det är en spark i skrevet på demokratin.

Johanne Hildebrandt skrev om Bloggarnas seger den 28/12:

Tack vare nätrötterna kan inget tigas ihjäl längre, allt kommer ut vare sig det är politiskt korrekt eller ej. Inofficiella nyheter som tidigare cirkulerat i utvalda journalistkretsar som verkat tro att allmänheten inte kan hantera ”sanningen” går numera att läsa på Flashback en timma efter det har hänt.

Alla kan göra sin röst hörd, alla är lika mycket värda och snart kommer fler bloggare vara med på listan över Sveriges mäktigaste.

Det är demokrati på riktigt. Inte undra på att så många är nervösa.

Liza Marklunds presskontakt tillhör uppenbarligen de nervösa. Han agerar som den som blivit inträngd i ett hörn. Han blir aggressiv. Och han väljer att slå ner på hela bloggosfären. Han förklarar den som okunnig, inte van med sådan ”materia” som ”true stories”.

Marklunds val att inte ställa upp i Debatt viftar han bort så här:

Sällan har jag varit med om lika mycket lipande över att en person säger nej till att ställa upp i en debatt som gnyandet nere från Debatt-redaktionen på SVT i Göteborg. Och aldrig har jag varit med om att traditionella och etablerade medier så villigt låter sig styras av en påstådd folkstorm i bloggvärlden.

Men det mest obehagliga i inlägget är hans indirekta förslag till etablerade nätmedia att tysta bloggosfären. Som de flesta vet förekommer ju länkning mellan bloggar och en del etablerad media. Aftonbladet är stilbildande, medan Expressen (beklagligt nog) valt att inte länka alls. Om Niclas Lövkvist fick som han ville – och här har vi alltså en man som beskriver sig själv som en: ”erfaren medierådgivare med (kanske för) många krishanteringar bakom mig” – så skulle han alltså tysta bloggosfären, begränsa demokratin:

De nyhetschefer och redaktionschefer som verkar utanför kulturredaktionerna bör nog däremot fundera lite över vilket inflytande de ska tillåta ett bloggdrev att få över den egna journalistiska verksamheten. Risken är annars att de tillåter en liten men högljudd digital lynchmobb att styra nyhetsagendan i alldeles för hög grad. Nästa gång kanske det inte gäller sanningshalten i en roman utan någonting betydligt viktigare.

Det är allvarligt nog att vilja inskränka yttrandefriheten. I synnerhet i hans yrkesroll. Men det finns något gömt i den sista meningen som förtjänar att se närmare på.

1) Det här är en ”betydligt viktigare” fråga. Bloggosfären – och vi är många, inte en liten klick, som Niclas Lövkvist hoppas – har kokat över av inlägg och kommentarer den senaste veckan. Och när gammelmedia, till slut, också insåg att detta var en rätt viktig historia så fyllde man snabbt kommentarskorgarna.

2) Och nästa gång. Om och när det nu kommer en ”betydligt viktigare fråga”. Skulle demokratin och yttrandefriheten må bättre då om bloggosfären tystades?

Johanne Hildebrandt hade alltså hur rätt som helst. Det är många som är rädda. Och rädslan, som Rainer Werner Fassbinder sa, den urholkar själen.

Och då blir argumenten allt smutsigare.

Som jag och många fler med mig skrivit förr så är Internet och Bloggosfären något som de gamla grekerna, de som uppfann ordet demokrati, skulle ställt sig upp och applåderat.

Låt tusen bloggar blogga!