Nu ska vi vara snälla

Man ska kanske inte slå ner på ett TV-program som ännu inte visats.

Men ibland måste man chansa.

När jag idag läser om SVT:s nya satsning Grillad blir jag nämligen bekymrad.

En komiker som heter Jesper Rönndahl (med förlutet från bland annat P3:s överskattade humorprogram Hej Domstol) ska vara redaktör för programmet som hämtat inspiration från USA och något som kallas roasts, där programidén är som följer:

En svensk variant av de amerikanska “roasts” som låter en inbjuden kändis bli kvällens hackkyckling och förolämpas av en rad kända komiker.

Så står det i Sydsvenskans pappersupplaga idag. Men tydligen var någon på redaktionen vaken i morse, så formuleringen i nätupplagan har dämpats till:

En svensk variant av de amerikanska “roasts” som låter en inbjuden kändis bli kvällens driftkucku och förolämpas av en rad kända komiker.

Hackkyckling eller driftkucku. Mig spelar det mindre roll. Jag är fullständigt oförstående till att man gör ett TV-program där någon bjuds in för att vara hackkyckling.

Det är inte roligt, det är inte humor.

Men komikern Jesper Rönndahl fortsätter glatt att berätta om programmets utformning:

Men man får ge slag och sparkar åt alla håll. De andra komikerna måste vara beredda på att ta en smäll. Det bästa är slutet av kvällen när den som fått sitta och ta emot får ge tillbaka. Och om det är en person som inte är komiker i vanliga fall men ger väldigt bra svar på tal – då är kvällen räddad.

Slag och sparkar. Ta en smäll. Ta emot. Ge tillbaka. Kvällen räddad. Wow.

Om detta hade varit Kanal 5 eller TV400 hade jag inte varit förvånad. Men det är alltså Public Service, Sveriges Television, som vill ge licensbetalarna denna pennalistiska form av underhållning.

Man försöker ännu en gång, desperat, kapa åt sig marknadsandelar i segmentet 15-24 år.

Förhoppningsvis faller idén på sin egen orimlighet. Vilken kändis skulle frivilligt lägga en dag av sitt liv på att vara hackkyckling?

Och, för den delen: Vad i helvete är det för fel med att bjuda in folk till en studio och vara snäll och trevlig mot dem?

När Sydsvenskan skrev om den här programidén första gången, i december, påstods den ha likheter med SVT-klassikern Här har du ditt liv.

Den som påstod detta kan knappast ha sett Lasse Holmqvists fantastiska programserie, där man verkligen tog sina gäster på allvar och behandlade dem med respekt.

Det närmaste SVT kommit i den vägen, i modern tid, är väl snarare då Stjärnorna på slottet, ett program vars storhet Bengt Ohlsson, DN:s suveräne krönikör, skriver om idag:

Genom det här upplägget undviker programmet mycket som man annars kväljs åt i de andra kanalerna. Det finns inga reklampauser, ingen jurypennalism, inga prispotter, inga uppmaningar till tittarna om att ringa in och rösta.

Jag förstår inte heller detta överdrivna behov av att plocka in komiker och låta dem göra journalistiskt arbete. Missförstå mig rätt. Jag företräder inte SJF. Jag är inte ute efter det jobbet själv.

Jag vill bara ha bra program, som inte bara jobbar efter minsta motståndets lag för att få ut snabbast möjliga gapflabb mot billigast tänkbara insats.

Eller som Niklas Wahllöf skrev i sin TV-krönika i gårdagens DN, apropå de senaste TV-galorna:

Skulle galapresentatörer, utdelare, inhyrda gäster och mottagare till nästa år kunna sluta att skämta hela tiden? Ni är jätteduktiga, inte jätteroliga.

På samma sätt är komiker bra på att vara komiker, medan goda TV-hantverkare helst inte ska syssla med ståuppkomik.

Och då säger någon: Men hallå, David Letterman är världens bästa talkshowvärd – och han började ju som ståuppare.

Och då säger jag: Fel, han började som väderflicka på en TV-station hemma i Indianapolis.