Dagens Dylan # 32
Oh my name it is nothin’
My age it means less
The country I come from
Is called the Midwest
I’s taught and brought up there
The laws to abide
And that land that I live in
Has God on its side.Oh the history books tell it
They tell it so well
The cavalries charged
The Indians fell
The cavalries charged
The Indians died
Oh the country was young
With God on its side.
(With God On Our Side, 1963)
En av de mest profilerade protestsångerna, hämtad från Bob Dylans tredje album, The Times They Are A-Changin’. Förenklat kan man säga att den behandlar den klassiska konflikten om huruvida det verkligen finns en Gud om han tillåter krig. De sista två raderna i sången lyder:
If God’s on our side
He’ll stop the next war
Låten spelades in under vad som bör betraktas som en legendarisk Dylan-dag. Medan vissa “sessions” bara resulterade i en låt och andra i ingen alls, lyckades Dylan den 7 augusti 1963 spela in hela fyra av de versioner som till slut hamnade på albumet: Ballad of Hollis Brown, Only A Pawn In Their Game, Boots of Spanish Leather och även denna lilla klassiker, With God On Our Side. För att citera Michael Gray: “What a day’s work!”
Medan det är en låt som flera andra artister gjort covers på, som Joan Baez, Aaron Neville och Buddy Miller, är det i gengäld en sång som Dylan själv spelat sparsamt genom åren. Det är möjligt att han ändrat på det till årets turné, då låten fått en sorts aktualitet i och med att Oliver Stone plockade med den på soundtracket till W, filmen om George W Bush. With God On Our Side spelas under eftertexterna.
Jag är väldigt svag för den här versionen, från 1995 års Bob Dylan MTV Unplugged, men rekommenderar givetvis även originalet och (för den som är vän av Joan Baez) liveversionen från Live 1964, det album som också heter The Bootleg Series Vol. 6 .
Jag kanske har missat någonstans, men jag hittar ingen låt i Dagens Dylan som är inspelad efter sextiotalet.
Det finns massa guldkorn bland Dylans senare plattor som tex Planet Waves ( Forvever Yougn, Dirge eller Wedding song), Blood on the tracks (ta vilken jävla låt some helst, men du kan bara inte missa Tangled up In Blue), Desire ( Sara, Oh sister Isis eller One more cup of Coffee), Time out of mind (flera att välja på men Cold irons bound är ett förslag), Love and theft ( både High water (for Charley Patton) och Sugarbaby förtjänar at bli klassiker) och fårn det senaste studioalbumet Modern Times får du bara inte missa Ain´t talkin´.
Jaja, du får ju skriva dina Dagens Dylan hur du vill och jag kanske går händelserna i förväg. men jag tyckte att det var lite ensidigt fokuserat på Bobs tidiga verk.
@Olof: Helt rätt uppfattat. Och det finns en tanke om periodisk kronologi. Glöm inte att Bob spelar den 28 mars på Malmö Arena. Det blir några låtar till. We’re not finished yet, och jag har en lista…
Jag är också svag för den versionen du spelar här hos dig… och så är jag väldigt svag för Joan Baez´ också. Hennes röst kan jag nästan höra simultant nu när jag lyssnar på Dylans… Sååå mycket lyssnade jag till henne i min ungdom.
@Skatan: Jag föredrar Baez när hon är ensam. Gillar när hon gör Farewell Angelina, till exempel. Men tillsammans med Bob blir det, i mina öron, mer exotiskt, eller kanske excentriskt, än bra
Håller med Weman, Kan nog inte komma på nån låt som blivit bättre av att Bob Sjungit duett med Joan.
@Olof: Jag har inte hört den ännu. Men samtidigt är jag väldigt förtjust i ATT de jobbade ihop, bortsett från det rent artistiska utfallet. Av allt att döma hade de väldigt kul, och förutom det tidiga 60-talet så återförenades de ju även under Rolling Thunder-turnén. En lång vänskap. Och Baez är riktigt kul i “No Direction Home”.