Dagens Dylan # 33

Lay, lady, lay, lay across my big brass bed
Lay, lady, lay, lay across my big brass bed
Whatever colors you have in your mind
I’ll show them to you and you’ll see them shine

Lay, lady, lay, lay across my big brass bed
Stay, lady, stay, stay with your man awhile
Until the break of day, let me see you make him smile
His clothes are dirty but his hands are clean
And you’re the best thing that he’s ever seen

(Lay, Lady, Lay, 1969)

Det var sannolikt i början av 1969. The Everly Brothers spelade på The Bottom Line i New York och efter showen gick Bob Dylan, som fanns i publiken, backstage för att hälsa på Don & Phil. Under samtalet passade Phil på att fråga Bob om han inte hade någon ny låt som de kunde få spela in. Jovisst, sa Dylan, jag har en här som ni kan få. Han plockade upp gitarren, började sjunga, men sjöng så tyst att varken Don eller Phil riktigt kunde uppfatta orden. De tyckte att han sjöng:  Lay, lady lay, lay across my big breasts, babe.

Bröderna Everly trodde, helt enkelt, mot bakgrund av vad de hade hört, att Bob Dylans nya sång handlade om lesbianer. Don Everly sa därför:

Thank you, it’s a great song, but I don’t think we could get away with that.

Dylan ställde inga frågor och spelade istället in den själv i mars 1969. Samma vår, några månader senare, fick Everly-bröderna höra Dylans version på radio och insåg dels att Lay, Lady, Lay inte precis handlade om några lesbianer och dels att det var en förbaskat bra låt, att de hade missat en bra chans. Vilket ledde till att de, till slut, 15 år senare, ändå gjorde en cover på låten och släppte den på sitt album EB 84.

Nu var Everly-bröderna långt ifrån de enda som fastnade för Lay, Lady, Lay. Snarare har det gjorts ett dussintal covers, av allt från svenska jazzrockgruppen Made in Sweden till Byrds, The Isley Brothers, Duran Duran och Deana Carter.

Låten hade alltså hitpotential. Det insåg alla. Ja, nästan alla, i alla fall. Så här berättar Bob Dylan själv i texthäftet till Biograph:

We did that song for the Nashville Skyline album. The song came out of those first four chords. I filled it up with the lyrics then, the la la la type thing, well that turned into Lay Lady Lay, its the same thing with the tongue that’s all it was really … Clive Davis (then president of Columbia Records) heard the song and wanted to release it as a single. I begged and pleaded with him not to. I never felt too close to the song, or thought it was representative of anything I do. Davis won the argument. He thought it was a hit single, and he was right.