Dagens Dylan # 53

My love she speaks like silence,
Without ideals or violence,
She doesn’t have to say she’s faithful,
Yet she’s true, like ice, like fire.
People carry roses,
Make promises by the hours,
My love she laughs like the flowers,
Valentines can’t buy her.

In the dime stores and bus stations,
People talk of situations,
Read books, repeat quotations,
Draw conclusions on the wall.
Some speak of the future,
My love she speaks softly,
She knows there’s no success like failure
And that failure’s no success at all.

(Love Minus Zero/No Limit, 1965)

Jag vidhåller. Bob Dylans femte album, Bringing It All Back Home, är hans motsvarighet till Beatles album Rubber Soul. En bro mellan det gamla och det nya. En briljant förövning till de mästerverk som komma skulle. Att de bägge albumen (Dylans och Beatles) släpptes samma år (Dylans på våren, Beatles närmare jul) gör inte jämförelsen sämre.

Bringing It All Back Home bar spår av det gamla, i det att ena sidan innehöll Dylan ensam med gitarren. Fyra långa sånger, som samtliga är klassiker: Mr Tambourine Man, Gates Of Eden, It’s Alright Ma (I’m Only Bleeding) och den überljuvliga It’s All Over Now, Baby Blue. En makalös LP-sida, som tveklöst befäste Dylans ställning som talesman för sin generation.

I gengäld skrämde den andra sidan, den elektriska, bort ännu fler religiösa följeslagare än vad hans förra album, Another Side Of Bob Dylan, gjorde.

Den elektriska sidan matchade inte den akustiska fullt ut, och står sig fortfarande slätt, vid en lyssning idag. Likväl var den nyskapande och vi hittar här mindre klassiker som Subterranean Homesick Blues, She Belongs To Me och då denna lilla bitterljuva kärlekssång, Love Minus Zero/No Limit.

En poppärla med ett gitarrspel som för tankarna till en av Dylans favoriter, den alldeles för tidigt bortgångne Buddy Holly.

Love Minus Zero/No Limit besjunger den villkorslösa kärleken, den som inte dömer och inte låter sig påverkas av materiella ting.

Dylan har själv sagt så här om sången:

A fraction with ‘Love Minus Zero’ on the top and ‘No Limit’ on the bottom.

Fast, ärligt talat; inte ens vi med hyfsad matematisk begåvning blir särskilt mycket klokare av den uppställningen…

PS Lyssna och njut och se Donovan få en lektion i hur man framför den perfekta poplåten.