Dagens Dylan # 55

In death, you face life with a child and a wife
Who sleep-walks through your dreams into walls.
You’re a soldier of mercy, you’re cold and you curse,
“He who cannot be trusted must fall.”

Loneliness, tenderness, high society, notoriety.
You fight for the throne and you travel alone
Unknown as you slowly sink
And there’s no time to think.

(No Time To Think, 1978 )

Bob Dylans 20:e album kom till under en oerhört turbulent period av hans liv. Detta är också skälet till att det dröjde två och ett halv år mellan förra studioalbumet Desire och 1978 års Street Legal. Däremellan hann han släppa det bitvis lysande livealbumet Hard Rain.

Under våren 1977 gick Bob och Sara Dylan igenom en uppslitande skilsmässa. Parallellt höll Dylan på att klippa den fascinerande, men alldeles för långa, filmen Renaldo & Clara, en surrealistisk dokumentär över turnén Rolling Thunder Revue. Dylan fick ingen ordning på klippningen, åkte upp till sin farm i Minnesota, där han umgicks med en kvinna vid namn Faridi McFree. Till saken hör att McFree var Sara Dylans barnflicka…

Samtidigt flaggade Sara Dylan, som av begripliga skäl inte tog initiativ till kompromisser, för att hon skulle flytta till Hawaii – och att hon tänkte ta med sig alla fyra barnen. Under denna långa och plågsamma process köpte Dylan ett tre våningshus i Santa Monica i Kalifornien, som döps till Rundown. Ganska snart gjordes det om till replokal och studio och Dylan, som ville igång med nästa album, drog ihop ett gäng musiker, huvudsakligen från Rolling Thunder Revue.

Men inte mycket hände. Dylan var ofokuserad, försökte fortfarande klippa ihop filmen, dök inte upp till vare sig repetitioner eller till studion.

Rob Stoner, bandledare och basist under Rolling Thunder Revue, minns:

Bob kept us sitting around for a week or two. He just never showed up…and when he finally drops in, he’s distracted…He was really stressed out. He was always bummed out. He was chain-smoking and he was really in a bad mood. He was short with people. It just wasn’t working out.

Kaoset fortsatte. Renaldo & Clara släpptes i början av 1978, och Dylan fick motta några av de värsta recensionerna under sin karriär. Detta irriterade honom, vilket gjorde att en plötslig turné till Japan kom påpassligt. En turné som kom att dokumenteras på den ojämna Live At Budokan. Under tiden gick Sara Dylan med på att ge Bob umgängesrätt, under förutsättning att han aldrig mer träffade Faridi McFree.

Till slut, med flera nya musiker, under en fyra dagar lång, intensiv session, spelade Dylan in materialet till Street Legal.

Märkligt nog resulterade detta i vad som bör betraktas som hans starkaste 70-talsalbum, efter Blood On The Tracks och Desire.

På ett av albumets bästa spår, No Time To Think, möter vi en Dylan som vittnar om en tid under press:

You know you can’t keep her and the water gets deeper
That is leading you onto the brink
But there’s no time to think.

Eller som Michael Gray summerar det hela:

Here we have the singer back on the edge, knowing he must make the leap, resist old love and old earthly niggling, yet with the disputatious voices of love and money, public and pleasure, politics and philosophy, all trying for his attention, leaving him no time to think.