En gammal man på gott humör

Jag ska inte säga att det var fantastiskt bra, det blir det nog sällan med Bob Dylan nu för tiden, mest på grund av den begränsade rösten. Ibland träffar han tonen så bra som han gjorde i alla fall på 90-talet, men ofta är det rätt kraxande, rätt väsande, möjligen som det också anstår vokalisten i ett gammalt bluesband, med tysta män i hatt, som åker runt klotet på en turné som aldrig tar slut.

Men han log flera gånger och vi tappade snart räkningen på promenaderna från hans keyboard in till mikrofonen i mitten med munspelet. Också sådant som av oss amatördylanologer tolkas som ett tecken på att mannen var på gott humör just den här kvällen när vi såg honom.

Igår kväll var första spelningen på fyra månader, sedan den 21 november på The United Palace i New York.

Då körde han 18 låtar, vi som trängdes på Berns igår, under kristallkronor från Oscar II:s tid, vi fick 17 låtar. Liksom i New York belönades vi med tre extranummer.

Bob Dylan har ju alltid haft en svaghet för att ändra om sina låtar närmast till oigenkännlighet, sannolikt för att han är uttråkad av allt detta turnerande. De bästa nummerna blir därför de som han inte spelar så ofta, de lite otippade sångerna. Igår hette kvällens två höjdpunkter I Believe In You och Señor. Men även öppningen Most Likely You Go Your Way (And I’ll Go Mine) och Stuck Inside Of Mobile With The Memphis Blues Again påminde tillräckligt mycket om de små pärlor de en gjordes till. Men fler låtar från Blonde On Blonde fick vi inte, även om kvällens bluesband var en sättning väl lämpad för att köra det albumet från början till slut.

Andra överraskningar för kvällen var väl I’ll Be Your Baby Tonight, i skönt gungig tappning, Billy och en väl maskerad Blind Willie McTell.

Och lite oväntat var det att vi fick ett tredje extranummer i en, låt vara, måttligt inspirerad Forever Young. Däremot var första valet av extranummer, den ganska anonyma Cry A While (från Love and Theft) ett val jag hoppas han gjorde för sista gången.

Därefter ställde bandet upp sig på scenkanten, som karaktärerna i bröderna Coens No Country For Old Men. De mottog jublet och applåderna från de knappt tusen på Berns, utan att röra en min.

De tittade, de tog emot, de gick av.

Helt värdigt ett gammal bluesband som äntligen är ute på vägarna igen.

Ikväll är det Globen, med en garanterat helt annan set list än den ni ser nedan.

Most Likely You Go Your Way (And I’ll Go Mine)
Señor (Tales Of Yankee Power)
I’ll Be Your Baby Tonight
Stuck Inside Of Mobile With The Memphis Blues Again
Tryin” To Get To Heaven
Things Have Changed
Watching The River Flow
Blind Willie McTell
I Don’t Believe You (She Acts Like We Never Have Met)
I Believe In You
Honest With Me
Billy
Summer Days
All Along The Watchtower

Encore:

Cry A While
Like A Rolling Stone
Forever Young