Hoppa till innehåll

Att komma ihåg att bry sig om

november 21, 2007

Gamla läsare vet att jag gärna nämner min gode vän Johan Croneman i den här bloggen. Ja, över huvud taget ska man vara bra på att nämna sina vänner. Man ska berätta om dem, man ska berömma dem. Precis som man ska ge blommor till hustrun betydligt oftare än man gör – fast jag gjorde det förra veckan!

blommor_01.jpg(13-åriga bonusdottern kom in i köket när jag höll på att ställa blommorna i en vas. Hon höjde på ögonbrynen och undrade: ”Vem är blommorna till”? Jag sa som det var: ”De är till din mamma”. ”Men varför då?”, undrade bonusdottern. I ljuset av hennes ihåliga uppfattning att en man bara kan köpa blommor till sin hustru av en särskild anledning, så svarade jag, utan någon som helst betänketid: ”Äh, det är bara för att jag gjorde en dum sak med en annan tjej igår”. Jag trodde ju hon skulle bli vansinnig, så jag var förberedd på att säga. ”Skojade!”. Men istället sprack hon upp i ett brett leende: ”Åhhh! Vad gulligt!!”. Den ungdomen, den ungdomen…).

I alla fall, utöver hustrun, som man ska vårda ömt och skämma bort alldeles lagom mycket och ofta, så bör man alltså vara bra på att vara vän. Nå, inte på det sätt som Jakob Hellman sjöng om 1987, det handlade ju om något helt annat. Och inte behöver man vara en gammal sanningssägande cyniker som Stig Claesson och humma att ”om vänskap funnes, vore vi vänner”.

7renat.jpgUtan så här: Vänner är både blod, vin och vatten. Utan vänner står man sig rätt slätt. En skådespelare, som jag alldeles snart ska göra ett stort porträtt av, sa en gång (jag citerar ur minnet): ”Man ska vara snäll, man ska springa i skogen och man ska inte dricka för mycket”. Det är ruskigt klokt sagt. Jag ser fram emot detta uppdrag.

Nåväl. Min vän Johan Croneman, var det. Han är inte bara en vän, han är dessutom en klok och god humanist. Jag har själv upptäckt hur förbaskat svårt det är att vara humanist i takt med att tiden den bara går och går. Man jobbar för mycket, man har en massa barn att sköta om, en hustru (som sagt) att skämma bort. Och för att inte tala om alla rum man måste renovera i huset. Och så måste man ju fiska. Och se på fotboll. Och tiden den bara går och går. Fan ska hinna vara humanist dessutom.

Men Johan han hinner. Trots att han blivit pappa på gamla dar och allt. Till en skön liten snubbe som heter Folke. Oslagbart namn. Garanterat Johans idé. Johan skrev alltså igår i DN om uteliggarna i hans port, om ett hårdnande samhälle, om krympta ytor och lyckades dessutom – som den påläste grabb han är – knyta ihop det med den gamle maoisten Sven Lindqvist.

tv_apparat.jpgNär Johan skriver detta i DN så gör han ett val. Han skriver inte om TV den här gången, vilket han kanske slösar lite för mycket av sin grymma talang på att göra, om ni frågar mig, utan han väljer den här gången att kika utanför boxen. Han väljer att påminna om dem som ingen röst har, de som inte syns på den TV som Johan normalt punktmarkerar.

Jag blev väldigt glad när jag läste det. Någon som bryr sig, någon som inte har glömt bort att bry sig om. Vi har kort sagt alla en del att lära av min vän Johan.

Annonser
No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: