Hoppa till innehåll

Den som grälar mest lever längst

januari 24, 2008

Vi satt och pratade om det senast igår kväll, jag och hustrun. Att det nog varit rätt bra att vi grälade så förbaskat de första åren av vårt liv tillsammans. Ja, rätt många åren då. Poängen är, i alla fall, att vi grälar betydligt mindre nu, vilket i sin tur inte innebär att vi slutat prata eller slutat umgås. Tvärtom.

I senaste Café, i en utmärkt intervju gjord av min gamle Nöjesguiden-polare, numera musikern, Tomas Andersson Wij, får Henrik Schyffert frågan om hur han och hustrun Bea kunnat hålla ihop så länge. Schyffert svarar:

Ja du…äktenskap är en långdistanssport. Vi är bra på att inte låtsas, att inte gömma undan och bygga ut huset istället för att prata. Det är det enda som fungerar i längden.

Det är hur jävla sant som helst. Att bita ihop och låtsas släta över det som skulle kunna bli en nyttig konflikt, eller att bara gå in i ett annat rum och sura med öronpropparna instoppade, är heller inte särskilt kreativt. Vi har haft många konstiga samtal där till exempel jag stått nere i hamnen några kilometer härifrån, efter att ha kört hemifrån i ilska.

Vi har pratat och pratat, vi har fortsatt gräla, det har ibland tagit en jävla tid. Men det har varit värt det, vi skördar nu. För vi bråkar mer sällan och när vi väl gör det – blir det löjligt kort, vid en jämförelse.

Och när man då läser här att det är den som bråkar mest som lever längst, så kan man kanske hoppa över hypokondrin ett tag. Då har jag ju trots allt två plus. Har både slutat röka och grälat mycket. Fan, man kanske blir hundra, när allt kommer omkring.

14 kommentarer leave one →
  1. januari 25, 2008 6:35 f m

    ”Vi har haft många konstiga samtal där till exempel jag stått nere i hamnen några kilometer härifrån, efter att ha kört hemifrån i ilska.”

    HAHAHA!

    Okej förlåt..men det var lite sött. Kan tänka mig din fru på telefon med väninnor ”…..nä han står nere i hamnen och osar igen nu….”

  2. Weman permalink*
    januari 25, 2008 7:20 f m

    Nej, för fan. Om det vore så väl. Hon var ju i andra änden av luren 🙂
    Men, som sagt, väldigt väl investerad tid.
    Och i bästa fall lever man lite längre…

  3. januari 25, 2008 8:15 f m

    Tror du är inne på helt rätt linje. OM man inte får utlopp för sina känslor, vilka de nu än är så går de ju inåt….Då fräter vreden ex på alla organ…!
    UT MED ILSKAN tills konfilkterna är klara…så skördar man sen lite fridfullare dagar…
    Och en harmonisk människa lever längre…DET VET JAG! 😉

  4. Weman permalink*
    januari 25, 2008 8:25 f m

    När jag intervjuade Jonas Gardell för något år sedan så råkade jag kläcka en formulering om att man, vid en viss ålder, måste välja. Ska man bli bitter eller ska man försonas? Vi pratade om försoning, nämligen, Jonas tredje bok i Komiker-trilogin skulle handla om det. Min formulering var i alla fall: ”Försoning är ett bättre sätt att röra sig framåt”. Jonas bara skrek rakt ut: ”Den formuleringen stjäl jag!” Och den hamnade faktiskt i hans bok också 🙂

  5. januari 25, 2008 3:22 e m

    Jag inser med skrämmande tydlighet att jag kommer att dö tidigt…

    Coolt med Gardell!

  6. Weman permalink*
    januari 25, 2008 4:05 e m

    Mymlan. Du verkar ju inte vara rädd att skjuta från höften?

  7. januari 25, 2008 6:47 e m

    Jag är riktigt dålig på att gräla. Framförallt klarar jag inte av om folk blir arga på mig. Då börjar jag gråta och tappar fattningen…

  8. Weman permalink*
    januari 25, 2008 8:01 e m

    Märkligt. Du är skicklig som fan på att argumentera. Och du ångar av styrka och integritet. Cyberspace luras tydligen…

  9. januari 25, 2008 9:36 e m

    Jag är skicklig på att argumentera i verkligheten också.
    Och jag har styrka och integritet.
    Men min rädsla för arga människor tror jag handlar om något annat.

    Sen har jag ju drabbats av människor som inte kan argumentera tillbaks utan slår istället… kan kanske ha med saken att göra.

  10. januari 25, 2008 9:38 e m

    Men alltså. Nu talar jag om riktiga gräl. Jag kan vara OENSE med människor, framförallt när det gäller jobbrelaterade grejer. Men det är något helt annat än när någon jag verkligen tycker om blir arg på mig.

  11. Weman permalink*
    januari 25, 2008 10:38 e m

    Mym. Jag tänkte på det sen. Du har utsatts för något som jag inte kan sätta mig in i. Klart som fan att det har med saken att göra.

  12. Weman permalink*
    januari 26, 2008 6:47 f m

    Några timmar senare undrar jag: om vi backar klockan tillräckligt många år. Reagerade du likadant då? Alltså, att du blev rätt och ledsen när människor blev arga på dig?

  13. januari 26, 2008 11:51 f m

    Weman – well. Min pappa var en sån som gav mig stryk om jag sa emot honom. Så jag har nog alltid varit rädd för ilska.

  14. januari 26, 2008 11:52 f m

    Rädd på ett sätt som fått mig att uppföra mig väldigt irrationellt när folk är arga. Men fortfarande pratar jag om när människor jag bryr mig om och som står mig nära blir arga på mig.
    Jag kan ta diskussioner och argumentera i jobbet, och sånt… Men är dålig på det när det kommer till nära relationer.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: