Hoppa till innehåll

Glad igen

augusti 6, 2008

Min gamla arbetsgivare (och i någon mån journalistiska skola) tidningen Nöjesguiden hade för en del år sedan något jubileum, då man roade sig med att damma av några gamla recensioner från den tiden då de (som höll i jubileet)  själva låg och ammade mamma och sket i blöjor.

(Nöjesguiden grundades 1982, tre år senare drog vi igång i Sthlm).

På den tiden då Nöjesguiden verkligen ha impact i mediavärlden. Undertecknad och Per Andersson (och självklart chefredaktören och grundaren Ajje Ljungberg) höll i rodret och vi hade en hoper med lysande skribenter och fotografer till vårt förfogande, en lista på alla dem skulle vara väldigt välbekant, men den tar vi en annan gång.

Vi bröt mark och orsakade ekon (och tvingade tre svenska kvällstidningar att starta fredagsbilagor) genom skarp journalistik, nyskapande bilder – och en formgivning ingen annan svensk tidning visat upp innan.

(Ja, jag skryter. Och det är inget svårt, för vi var exakt så här bra. Jag vet, för jag var där).

I alla fall, när det här jubileet hölls så kunde ju den ironiska redaktion som satt då valt att hylla den tidiga Nöjesguidens journalistik genom att återpublicera klassiska texter som Johan Månsons text om Tattersall, Thomas Sjöbergs om Alessandro Catenacci, Per Anderssons trilogi om kokainsnuvan i klubbstockholms 80-tal eller rentav någon av undertecknads alla porträtt (det blev ett gäng under de åren), typ Stina Ekblad eller varför inte den första med Stefan Jarl. Eller (på tal om kokain) den frispråkiga intervjun med Tommy Körberg från typ 1987.

Men detta hade krävt att man idag orkade läsa igenom så långa texter, samt att man avlägsnade sig från den egna spegelbilden. Istället raljerade man med tidigare skribenter och publicerade skiv- och filmrecensioner som kunde se löjliga ut i dagens ljus.

Jag vill bestämt minnas att min recension av Ulf Lundells mästerverk Den vassa eggen förärades en sådan publicering, möjligen för att jag vågade skriva att jag satt och grät öppet när jag lyssnade på den skivan (vilket i sin tur kan ha varit en synsk talang, ett sätt att förutse den skilsmässa jag själv hade ett antal år framför mig).

Utöver den självklara glädje jag känner av att ÄNTLIGEN få läsa ett långt inlägg på vännen Halvars blogg, så blir jag (med Lundells ord) Glad igen av att se att jag minsann hade två bröder i både Halvar och i Håkan Lahger.

Det känns aldrig fel att vara i så gott sällskap.

No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: