Hoppa till innehåll

Så skulle jag vilja att livet var jämt

december 9, 2008

I våras, när Tottenham spelade ligacupfinal mot Chelsea, så fick jag nog en bit in i förlängningen. Då hade Spurs precis gjort 2-1 (efter nick av Jonathan Woodgate) och jag bara visste hur mycket maskinen Chelsea skulle trycka på.

Jag orkade inte sitta kvar, jag reste mig upp och gick ut i trädgården. Jag gick runt och runt och försökte, med bistånd av de ljud som trängde sig ut, lista ut vad som hände därinne. Lite nyfiken var jag ändå.

Först när barnen stormade ut genom dörren och vrålade att det var slut vågade jag mig in.

Var jag glad då?

Nja, jag är inte säker. Snarare var jag lättad. Jag var lättad över att slippa smärtan av en förlust. Mer så än glad.

Och det är ju rent ut sagt för jävligt. Om jag kunde skulle jag göra en bättre deal med mitt känsloliv.

Jag accepterar smärtan vid förlusterna,

i utbyte mot den sköna glädjen vid vinsterna.

Så skulle jag vilja ha det. Det är inte för mycket begärt, som jag ser det.

Luka Modric gratulerar Ledley King efter 1-0-målet.

Luka Modric gratulerar Ledley King efter 1-0-målet.

Igår kväll såg jag bortamatchen i ligan mot West Ham. Alltså en helt vanlig ligamatch, inte ens en kvartsfinal i ligacupen som den mellan Watford och Spurs som jag vred mig igenom i veckan (fast efteråt var jag lättad, Spurs vann ju med 2-1).

Spurs ledde med 1-0 igår kväll, de hade matchen, men ett måls ledning är inte värt något. I den 87:e minuten fick West Ham en farlig (och onödig) frispark. Då kom det över mig igen. Jag klarade inte av att sitta kvar. (Och vi pratar alltså om en helt vanlig ligamatch, mitt i säsongen). Jag gick på toaletten, stängde dörren, lät det strila ljudligt i skålen.

När jag kom ut ropade dottern:

– Kolla ska du få se räddningen!

Jag fick se Gomes göra en strålande parad på ett närskott. Därefter klippte man från reprisen till ett Tottenham som anföll. Corluka spelade ut till nyinsatte O’Hara, på vänsterkanten, som avancerade några steg, klippte till med vänstern – och bara hängde in den i Robert Greens bortre kryss. Hur jävla snyggt som helst.

Spurs vann matchen med 2-0, dessutom var det fullständigt rättvist. Och för några minuter efter matchen kunde jag faktiskt förnimma en skön glädje.

Utom räckhåll. Jamie O'Hara hänger in 2-0.

Utom räckhåll. Jamie O'Hara hänger in 2-0.

Men samtidigt, ungefär som när Woody Allen kommer ut från sjukhuset i Hannah och hennes systrar och först är överlycklig över att diagnostiserats frisk, så blev jag (i likhet med Allen, som plötsligt inser att de ju kan ha tagit fel) plågsamt medveten om hur jag skulle mått om det hade blivit ett resultat på andra hållet.

Ja, som matchen såg ut hade jag inte ens accepterat ett oavjgort resultat.

Alltså: När jag upplevde glädjen efter en vinsten, blev jag snart lite förstämd av att inse hur mycket det här lagets med- och motgångar styr mitt känsloliv.

Jag tänkte på Colin Firth i Fever Pitch, när han och kompisen ser matchen mellan Liverpool och Arsenal på TV. Det är årets sista match, det står 0-0 och Arsenal måste vinna med två mål för att ta hem ligan. En bit in i andra halvlek nickar Alan Smith in 1-0 till Arsenal. Kompisen jublar, men Colin Firth nöjer sig med att muttra:

– Typiskt Arsenal, de måste vinna med 2-0 och så gör de 1-0.

Kompisen tittar på honom:

– Men om de ska göra 2-0 så måste de väl ändå först göra 1-0?

Firth rycker på axlarna, drar på sig skinnjackan för femtielfte gången. Han är också på väg att gå ut.

Colin Firth och Mark Strong i Fever Pitch.

Colin Firth och Mark Strong i Fever Pitch.

När jag ser Firth skrattar jag, men tyvärr inte för att jag tycker han är löjlig, snarare för att jag känner igen mig i honom.

Jag släpper Firth och tänker åter på de första minuterna efter slutsignalen igår.

Det var sköna minuter det.

Och det var väl något väldigt lyckligt med den dramaturgin, att få komma så perfekt in i vardagsrummet, att ha missat det obehagliga – och bara få se det ljuvliga.

På något sätt skulle jag vilja att livet var så jämt.

Annonser
No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: