Hoppa till innehåll

Glappet mellan gammelmedia och verkligheten

januari 11, 2009

Monica Antonssons bok Mia – Sanningen om Gömda kom ut i december. Helsingborgs Dagblad och Kristianstadsbladet recenserade samma vecka. De stora drakarna teg.

Nu börjar de komma. Sydsvenskan häromdagen, Aftonbladet idag.

Men det som skrivs är, i stora stycken, märkligt. Oline Stig i Sydsvenskan tyckte så här:

Vad finns kvar när den sanna historien visar sig vara falsk? Nada. Som litterär text faller den som ett korthus. Tystnaden kring Marklunds ”Gömda” beror helt enkelt på att det inte finns något kvar att diskutera.

Intressant konklusion, för att komma från en normalt så god skribent. I synnerhet om man ser till mängden bloggar som länkat till artikeln och de 70-tal engagerade kommentarer som artikeln fått. Hur ofta får en bokrecension så många kommentarer i Sydsvenskan?

Ulrika Stahre i Aftonbladet vet inte vilket ben hon ska stå på. AB är ju en av Liza Marklunds gamla arbetsplatser (som krönikör). Om Liza Marklund har brustit grovt i etik och trovärdighet,  så faller ju en del skugga över de tidningar som anställt henne. Om man så vill.

Stahre är svävande i sin kritik mot Marklund, men desto mer bestämd i sin sågning av Antonssons bok. Marklunds glidningar tycks lätta att förlåta, i synnerhet som Stahre (liksom en del andra) rör ihop Marklunds bok med allt från James Freys Tusen små bitar till Noréns dagbok. Dimridåer, som förvirrar mer än de förklarar.

Och Stahre avsäger sig all trovärdighet i den sista utgången:

Det är mycket mer än Liza Marklunds journalistiska trovärdighet som brister, det är också en kollaps i delar av den för närvarande rätt självgoda bloggvärlden. Här propageras det för ”sanningen” – den riktiga sanningen – här skrivs förringande om ämnet kvinnomisshandel, här hetsas det mot både Marklund och ”Mia”. Än författas det brev till Oprah Winfrey, än ropas det på bokbål. Så mycket hat och avsky och desperation är svårt att ta in. Ett provocerande rum av utspolade frustrationer.

Nu talar jag givetvis i egen sak. Men jag är inte ensam. Så en liten konsumentupplysning till Ulrika Stahre, där uppe i sitt elfenbenstorn:

Bloggvärlden, som du så föraktfullt tar i sin mun, är den Verklighet som du och många andra gammelmedia vägrar befatta dig med. Som ni vägrar lyssna till. Bloggvärlden är Folket. Bland de miljontals läsare till Gömda ryms en otrolig ilska och besvikelse över att ha blivit grundlurade av människor som samtidigt tjänat (sannolikt) sjusiffriga belopp på vad som (enligt Antonssons bok) ser ut som en uppdiktad lögn. Det är denna ilska och besvikelse som kanaliseras i bloggvärlden. Ett stalltips, Ulrika. Vill du veta vad som pratas om, vad som står på, läs bloggar. De flesta diskussioner börjar där. Långt senare vaknar långsamma gammelmedia.

Och Ulrika, det du kallar ”bloggvärlden” är alltså dina läsare. Dina missnöjda och besvikna läsare. Vi representerar sociala medier, vi kommunicerar med våra läsare, vi svarar på kommentarer. Vi har örat mot marken. Och när det börjar skaka ordentligt – då skriver vi. Att reducera dessa medier till ”ett provocerande rum av utspolade frustrationer” är okunnigt och reaktionärt och slår tillbaka hårt mot det gammelmedia du representerar.

Heder då åt Isobel Hadley-Kamptz som på ledarplats i Expressen vågar tala klarspråk. Nu tillhör, förstås, Isobel också en av bloggvärldens skarpaste skribenter. Hon har känt den vrede som Oline Stig kallar för Nada i  lång tid nu.

Jag har ingen lösning på detta. Det finns ingen lösning, helt enkelt. Här ska inte brännas några böcker, Piratförlaget kommer knappast att ersätta sina lurade läsare. Men att Liza Marklund och Piratförlaget kan fortsätta tiga och förneka det som alla nu kan läsa, det är bedrövligt. Eller, för att använda Isobels uttryck, det är ”en sjaskig historia”.

Annonser
34 kommentarer leave one →
  1. januari 11, 2009 12:59 e m

    En god ska kan ju detta få som följd. Att man i fortsättningen läser böcker med lite större skepsis.
    Skuggan faller ju också på de som när boken kom höjde den till skyarna, utan att det minsta kontrollera historien bakom.
    Skrivet av en som inte läst en enda av Lizzzas böcker.

  2. Weman permalink*
    januari 11, 2009 1:22 e m

    @Halvar: Tack för support. Gammelmedia är verkligen gamla. Jag minns hur det var när vi startade Nöjesguiden i Sthlm. Vi vann enorma marknadsandelar och Exp och AB darrade. De gånger de inte kunde låta bli att citera oss (vi var bra!) så refererade de alltid till ”gratistidningen Nöjesguiden”. Skamlöst.
    @Lasse W: Säkert är det så. Vi utvecklas. Vi lär. Och även om det är lockande så vill jag inte klandra de som recenserade boken då. Varför skulle det som stod i en bok som var ”en sann historia” inte vara sant? Liza hade grym cred, på den tiden. Nu är det uppförsbacke.

  3. januari 11, 2009 2:18 e m

    Förväxlar kanske Stahre bloggvärlden med det kommentarsvärlden?

  4. januari 11, 2009 3:20 e m

    Hur har du gjort för att få dit avatarerna (heter småbilderna så på hederlig bloggprosa?) som illustration till ”Senaste kommentarerna” i högerspalten eller, ja, sidebaren på bloggspråk?

  5. Anna R permalink
    januari 11, 2009 3:44 e m

    Jag är inte så värst säker på att ”gammelmedia” är orsaken till att inget skrivs. Snarare är det kanske närheten till en makthavare som Marklund som avgör, det och den litterära kvaliteten på Antonssons avslöjande. DT skrev för övrigt i papper och på nät som en av de första tidningarna i landet. Ett uppslag publicerades på papper 12 dec -08.
    http://www.dt.se/kultur/article381605.ece
    Vi är ju också gammelmedia, men knappast i Marklunds närhet.
    Jag har läst Antonssons bok och även om den gör många och viktiga poänger så är den bitvis både långtråkig, förvirrad och rättshaveristisk. Problemet är kanske att alla verkar tro att de måste vara för eller emot. Endera tror man eller så inte. Särskilt välskriven eller i sin tur okritisk är inte Antonssons bok. Det finns en del unken doft kring vissa partier. Och därmed sållar jag mig INTE till Gömdas försvarare, för sakuppgifter som Antonsson hittat är ju inget annat än upprörande.
    Jag har läst båda böckerna. Vad tycker ni, som också läst dem?

  6. Weman permalink*
    januari 11, 2009 3:45 e m

    @Malte: Tyvärr tror jag inte hon gör det. Stahres syn på bloggvärlden är alltför förhärskande i de stora tidningshusen. De har kopplat kommentarsfunktioner till sina texter. Men torr du skribenten går in och läser? Inte en chans. Än mindre sätter sig ner så här – och för en dialog med sina läsare. Och jag har inte ens betalt… 🙂
    @Halvar: Inte en aning. Men jag kika i mina inställningar och se om jag har något svar… 🙂

  7. Weman permalink*
    januari 11, 2009 3:54 e m

    @Anna R: Förlåt, mitt lite skånska perspektiv. Jag tog Kristianstadsbladet och HD som exempel, de är båda ”mindre” tidningar, att jämföra med de ”stora” drakarna, som tigit så länge.
    Jag tror också, som du, att det är för mycket frimureri som gjort att (nästan) ingen går ut och tar strid mot Marklund.
    Men det du läser i mina länkar till Sydsvenskan och (inte minst) Aftonbladet är ju en smula beklämmande…
    Tilläggas ska att min kanske tuffaste kritik mot Stahre var hennes syn på sina egna läsare, alltså bloggvärlden.
    Jag har också förstått att Antonssons bok är lite dryg och lång, sannolikt har hon saknat en bra redaktör. Men den kritiken är inte så intressant i jämförelse med det goda fotarbete hon gjort, vanligt hederligt journalistiskt arbete, och som så tydligt visar att Marklund och ”Eriksson” snickrat ihop en vals, som närmast var en nationalhymn i Sverige – innan Antonsson gjorde det hon gjorde.
    Hur illa det än är skrivet så är det en kandidat till Stora Journalistpriset.

  8. januari 11, 2009 3:57 e m

    Det sista stycket i artikeln var klart ”roligt”, var kom det ifrån, i sammanhanget. Lite som att ”passa på”, att ge en känga utan analys eller slutsats, eller föralldel orsak.

    Lösningen på historien blir den själv, det som kommer att hända i fortsättningen. Hur kommer reaktioner på Marklunds nästa bok, om någon sådan kommer, att bli? T ex.

  9. Weman permalink*
    januari 11, 2009 3:57 e m

    @Halvar: Angående avatarerna i sidobaren så har jag inte gjort något aktivt.
    Men om du tittar under Gränssnittskomponenter, det som väl heter Widgets på engelska, så har du ju inlagt dina sidobarsprylar där.
    Öppna gardinen till Senaste Kommentarer. På min står där ett mått (48×48 mm) avatarer. Kanske är det så att det inte står något alls i den rutan.

  10. Weman permalink*
    januari 11, 2009 4:05 e m

    @Thebe: Menar du slutet på mitt inlägg eller i Stahres recension? Om det är det senare (jag gissar det) så kändes det just så. Som något som legat och pyrt hos henne länge, och som slank ur henne av bara farten. Men även om det slår tillbaka mot Stahres syn på sin roll som journalist, så slår det hårdast mot Aftonbladet. Både redaktörer och ansvariga utgivare.

  11. januari 11, 2009 4:20 e m

    Jag har läst båda. Håller med Anna R om att Antonssons som litteratur är dynga.
    Men det är ju inte samma sak som att avfärda den som dynga i den egenskap Weman och den så kallade bloggvärlden nu diskuterar den – alltså som ett avslöjande av Marklunds förmenta sanningar i Gömda.
    Vem som har rätt i sak där – ja, jag tycker att Marklunds egna dånande tystnad talar för sig själv.

    Och det minst lika intressanta här tycker jag är det Weman tar upp om ”gammelmedias” föraktfulla och nedlåtande attityd till ”bloggvärlden”. Det är ju att pissa på sina egna läsare.

  12. januari 11, 2009 4:40 e m

    Ett nytt aktuellt exempel på vad jag menar – nu har Aftonbladet tagit bort alla bloggare som hade länkat till Ulrika Stahres recension. Det var över 20 innan de togs bort. Hahaha.

  13. januari 11, 2009 4:54 e m

    Och nu är blogglänkarna tillbaka. Alla utom min egen och kanske några till …

  14. Weman permalink*
    januari 11, 2009 5:14 e m

    @Halvar 1: Ja, mitt inlägg handlar minst lika mycket om det rubriken på inlägget antyder.
    @Halvar 2: Jag fick blodtstörtning när jag läste det…
    @Halvar 3: …och hann lyckligtvis se denna kommentar innan jag helt flög i luften…ser att mitt inlägg är kvar, i alla fall.

  15. januari 11, 2009 5:31 e m

    Weman – refuseringen av min kan ju ha med ordvalet att göra. ”Kissa” får man nog göra i Bladet, men inte ”pissa”.

    Avatarerna – jo, det var som du sa. Tack. Men jag fick inte lika roliga bilder som du får. Mobbad överallt.

  16. januari 11, 2009 6:27 e m

    Stahre har väl dock en poäng med att det finns en hel del bloggar som är ren själslig miljöförstöring.

    Jag tycker inte min avatar visar mej riktigt från min bästa sida. Mer en avart!

  17. Weman permalink*
    januari 11, 2009 7:18 e m

    @Halvar: Gå in på Inställningar > Diskussioner. Och längst ner under ”Avatars”. Där kan man dels kryssa i rutan Visa Avatarer (kom ihåg det nu) och dels bestämma hur de som saknar egna avatarer ska se ut… 🙂

    @Lasse W: Så klart. Det finns dålig musik också. Men hon drar hela bloggosfären över en kam. På ett obehagligt sätt. ”Pissar”, som Halvar skulle sagt… 🙂

    Och vad gäller din avatar så är det nog så att bloggosfären är känslig. Vi sitter där med vårt filter och bestämmer – avatar eller avart?

    Och många gånger kan dagsformen avgöra.

    Vi brukar diskutera det sinsemellan, jag och Halvar. Om du lovar att hålla det för dig själv så kan jag avslöja att vi har en intern prospectlista. Lite som Hell’s Angels.
    En Topp 10 på de som är på väg upp, att snart uppgraderas till avatarer.
    Du ligger bra till, kan jag säga.

  18. januari 11, 2009 7:35 e m

    Ah, nu är mina lika fina som dina. Och jag gav Lasse W det utseende som vi kom överens om.

  19. Karbid permalink
    januari 11, 2009 7:46 e m

    Jag älskar stora delar av Bloggvärlden. Men Bloggvärlden är INTE Folket.

  20. Weman permalink*
    januari 11, 2009 7:54 e m

    @Halvar: Jäpp. Möte i morgon om nästa veckas lista. Som vanligt.
    @Karbid: Bra att du älskar stora delar av Bloggvärlden. Det gör inte Gammelmedia, nämligen. Och klart att vi inte, per definition, är Folket. Men vi är betydligt mer Folket än De Stora Drakarna. Och grekerna, som uppfann ordet demokrati, hade hyllat Internet i alla tonarter.

  21. januari 11, 2009 8:24 e m

    Häftigt! I så fall vill jag ha en rörlig avatar. Helst sprängningen av the Death Star.

    Bloggvärlden eller Bloggosfären är nog mer omfattande än någon kan begripa.
    Själv är jag bara en enkel bloggkommentator. Men uppbär en deltidstjänst som vaktis på Halvars redaktion.

  22. Weman permalink*
    januari 11, 2009 8:28 e m

    @Lasse W: Ska kolla med Tekniska Avdelningen, vad de säger om rörliga avatarer…
    Bloggkommentatorerna är ryggraden i bloggosfären. Det är ju dialogen; den täta, sprakande och roliga dialogen, som ger så många oväntade möten, som är hjärtat i de sociala medierna.
    Och, inte minst, en fråga om demokrati.

  23. Weman permalink*
    januari 11, 2009 11:00 e m

    @Halvar: Såg just att din blogglänk är tillbaka på Aftonbladet. Tillsammans med 35 andra. Och Isobel har en hel hög med läsarkommentarer (medan Expressen är för fina för att länka till bloggar). Som sagt: det finns ”nada” att säga om den här saken…

  24. januari 12, 2009 7:06 f m

    Se nedan inklipp från Expressens kulturredaktör Björn Wiman blogg. De har ”nada” att säga i kompisen Marklund-affären pga att de INTE HAR FÅTT NÅGOT RECEX till redaktionen.
    Jag dog av skratt när jag läste det.
    ——————-
    LÄSARKOMMENTAR:
    Tycker du verkligen du agerar som professionell journalist när du och dina kolleger i riksmedia tiger ihjäl årets överlägset största kulturskandal nämligen avslöjandet av lögnerna i bästsäljarna Gömda och Asyl av Liza Marklund. Inte minsta tillstymmelse till recension och debatt. I USA blir det stor uppståndelse när bokbranschen publicerat ljugböcker. I Sverige tigs det ihjäl med ett kryperi som inget har att göra med fri och självständig kulturjournalistik. Skäms Wiman. Peut mieux faire som vi säger i Frankrike där det heller aldrig tigs om ljug i böcker.
    Skriven av absolut den 30 dec 08:17
    En svensk tiger
    ———-
    WIMANS SVAR
    Absolut: Kul att höra av dig igen. Vad gäller Antonssons bok så har jag inte sett röken av den på redaktionen. Antingen beror det på att hennes förlag Blue Publishing inte brytt sig om att skicka något recensionsexemplar. Eller – och kanske troligare i din världsbild – på att någon ännu högre chefsperson har smugit hit i skydd av mörkret och tagit den för att hindra kulturredaktionens kritiker från att höja den till skyarna. Vad gäller principfrågan, den om sanningshalten i böcker, finns ju flera paralleller – på senare år bland annat Jan Guillous Ondskan, Åsne Seierstads Bokhandlaren i Kabul och Unni Drougges Boven i mitt drama kallas kärlek – i samtliga fall har ”sanningshalten” i de böckerna ifrågasatts på ett liknande sett som nu. Utan att ha läst vare sig Antonssons eller Marklunds böcker kan jag säga att man ska vara försiktig med att kalla böcker för ”sanna”. Så fort en författare ger sig in på en gestaltning med större stilistiska ambitioner än postnummerkatalogen brukar det hoppa fram någon och påstå att innehållet inte överensstämmer med verkligheten. Sanningen är förstås att ”sanningen” – sann eller osann – är ett kommersiellt klipp i en tid då fantasi är ett av de värsta skällsorden som finns i kulturdebatten.

  25. Weman permalink*
    januari 12, 2009 7:53 f m

    @Halvar: Ja, det var ju en ambitiös piruett. Här har vi alltså en bok som förfört ett helt land. En bok som gått ut och sagt sig vara en sann historia, på omslaget och allt. Den hade inte behövt påstå det, men den gjorde det. Bland annat för att den vet att sanningen säljer. När då sanningen då visar sig inte hålla för en närmare okulärbesiktning, då reagerar svenska folket. De som läst boken. De känner sig lurade. De som fortfarande tycker att säger man sanning så menar man också sanning.

    Jag uppfattar ju Wiman som en jädra bra och intelligent man. Därmed förvånar han mig. Han gör mig en smula besviken. För även han trasslar sig in sig i jämförelser med andra böcker, en jämförelse som ju egentligen inte hör hit. För Marklunds och Piratförlagets eventuella brott blir liksom inte mindre för det. Men för att dansa en dans med honom: det blev ett jävla liv i USA när det uppdagades att Jamesd Freys bok inte stämde med verkligheten. Själv stördes jag (inom parentes) inte alls av det. Läsupplevelsen var enorm.

    Det är helt obegripligt att inte någon stor mediaapparat tvingat fram Marklund ur kulissen och ställt henne till svars. Jag tror inte det är för att Marklund gått under jorden eller för att hon duckar för propåerna. Jag tror det är för att ingen ställt frågan. Det som tusen bloggar och miljoner människor pratar om hela dagarna har nada intresse på kulturredaktionerna. Bättre då att lägga helsidor och uppslag på att skriva om en svensk journalist som föddes för hundra år sedan. Tydligare kan det inte gestaltas.

  26. januari 12, 2009 11:35 f m

    Bra inlägg, Weman. Jag kunde inte sagt det bättre själv, hä hä. Den rätt självgoda bloggvärlden mot den definitivt självgoda gammalmedievärlden. Men man får inte lura i sina läsare att en skönlitterär bok är en dokumentär. Det är fel att ljuga. Punkt.

  27. Weman permalink*
    januari 12, 2009 1:48 e m

    @Christina: Tack. Du sa det. Så enkelt kan det faktiskt sammanfattas. Det är fel att ljuga.

  28. Agneta J permalink
    januari 12, 2009 2:47 e m

    Den 18/12 frågade även jag Björn Wiman på hans blogg varför det var så tyst kring den här historien.Jag fick ett goddag yxskaft-svar där han skrev att Liza Marklund minsann hade fått framföra sin version av det hela.Eh det var ju liksom det som var problemet.Monika Antonsson behandlades som luft,det är ju ingen som betvivlar att Liza Marklund får spaltutrymme när hon så önskar.

  29. Weman permalink*
    januari 12, 2009 3:47 e m

    @Agneta: Ja, glappet är synligt. En verklighet innanför murarna, en annan utanför.

  30. januari 14, 2009 2:06 e m

    Mycket, mycket bra skrivet! Det är precis som du säger – där sitter de där uppe i gammelmedia, liksom kvar i det ”gamla” innan nät och bloggar men nu, nu när vi finns och som du säger svarar kommentarer vi får, vi bemöter våra läsare osv – det är kanske en helt ny era för dessa ”gamlingar”. De behöver lite inskolning för att inse att det inte går att tiga ihjäl eller raljera över oss för att vi är och gör som hon beskriver.

  31. Weman permalink*
    januari 14, 2009 2:12 e m

    @Rospiggen: Tack! Vete fan det. Vissa gamla hundar vägrar. Läs Ingegerd Waaranperä i DN idag. Äldre kvinna som jobbat på DN i tusen år, men som har en helt annan inställning. En fråga om att lyfta blicken, en fråga om vilja. Läs gärna senare inlägg i min blogg också. Tror du skulle gilla ”Låt tusen bloggar blogga” som jag skrev i morse.

Trackbacks

  1. Tidningarna pissar på sina egna läsare « Halvars huvudsaker
  2. Veckan som gick - vecka 2 at Same Same But Different
  3. Liza Marklunds förhållande till sanningen « Meningen med livet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: