Hoppa till innehåll

Dagens Dylan # 43

januari 28, 2009

Down the street the dogs are barkin’
And the day is a-gettin’ dark.
As the night comes in a-fallin’,
The dogs ‘ll lose their bark.
An’ the silent night will shatter
From the sounds inside my mind,
For I’m one too many mornings
And a thousand miles behind.

From the crossroads of my doorstep,
My eyes they start to fade,
As I turn my head back to the room
Where my love and I have laid.
An’ I gaze back to the street,
The sidewalk and the sign,
And I’m one too many mornings
An’ a thousand miles behind.

(One Too Many Mornings, 1964)

En förtjusande sorgsen liten kärleksballad, om tomheten i rummet när den älskade lämnat. Ett undanskymt fjärdespår på Bob Dylans tredje album The Times They Are A-Changin’. Mycket tyder nämligen på att One Too Many Mornings gick spårlöst förbi hans mest devota fans. Sannolikt var de alldeles bedövade av de starka ”protestsångerna” på albumet, som titelspåret, With God On Our Side, Only A Pawn In Their Game, When The Ship Comes In och The Lonesome Death of Hattie Carroll.

Det jämförelsevis beskedliga albumet Another Side of Bob Dylan, som blev Dylans nästan album, kom nämligen att reta upp dessa fans, på ett sätt som är svårt att begripa, så här i efterhand.

Michael Gray tror dock att denna ilska hade kunat förebyggas:

It also includes the love song ‘One Too Many Mornings’, a song that should have served notice on Dylan’s early cult followers (most of whom were students and liberals who considered themselves radicals, hated pop music and wore Dylan on their sleeves like a political armband) that Dylan was not just going to be a graphic protest-singer. But many seemed not to notice, so that the next album came as a shock to them.

Annonser
7 kommentarer leave one →
  1. januari 29, 2009 1:50 e m

    Ett makalöst spår på en övermakalös platta – Kanske den bästa.

    Intressant och bra att du trycker på skivans olyckliga kategorisering runt socialt patos och den uppenbart politiskt radikala tonen.

    Här hittas trots allt inte bara ”One too…”, också ”Boots of Spanish Leather” och kanske skivhistoriens bästa sista spår – ”Restless farewell”. Låtar som tydligt visar att artistens spektrum inte bara bär på frågor som rätt och fel, det subtila har också sin plats.

    Många gånger har jag förundrats över att plattan så lätt förbises av nya ”Dylan followers”. Mycket handlar nog om hur ”hippheten” runt verbet protestera legat på sparlåga i många, många år. När då elementär allmänbildning så entydigt pratar om ”The Times They Are A-Changin'” som just en protestskiva, vänds intresset direkt åt andra delar av katalogen. Vilket är synd, för skivan täcker in allt det där andra också. Och inte då bara via de tre spår jag nämnde. Även historierna om Hattie Carroll, Medgar Evers, Hollis Brown och de andra fångar det mänskliga och dubbeltydiga som är Bobs signum och röda tråd.

    Vidare tycker jag nog att både du och Gray är lite väl försiktiga i betraktande av tecken på avsked och uppbrott från den självutnämnda protestchangern. Lyssna på just ”Restless Farewell”:

    ”And since my feet are now fast
    And point away from the past,
    I’ll bid farewell and be down the line.”

    Eller:

    ”And the corner sign
    Says it’s closing time,
    So I’ll bid farewell and be down the road.”

    Och sist och bäst:

    ”So I’ll make my stand
    And remain as I am
    And bid farewell and not give a damn.”

    Nej, de som chockades av ”Another side….” och paradigmskiftet måste varit lite trötta.

  2. Weman permalink*
    januari 29, 2009 1:57 e m

    @Jim: Jag blir alldeles lycklig av alla de kloka kommentarer som ramlar in i min Dylan-låda. Du har helt rätt om ”Boots of…”. Jag var inne på att dra med den också. Men tyckte att jag bevisade min poäng lättare med ”bara” den låten jag valde.
    Vad gäller ”Restless Farewell”, som jag redan fingrat på några gånger (och som kanske inte kommer med nu, tack vare din fina presentation här) så är väl den mer ett avsked från proteströrelsen.
    Medan låtar som ”One Too…” handlar om något så banalt som kärlek – något som hans most dedicated followers hatade.
    Det enda fungerande organet i deras kropp var ju hjärnan och allt som berörde kärlek var, per definition, i deras öron, att betrakta som pop.
    Och om det var något de hatade, från sin påklistrat radikala överklasspiedestal, så var det pop.
    Sånt sysslar ju arbetarkidsen med.

  3. januari 29, 2009 2:11 e m

    Om du blir lycklig, då blir jag lite glad. Även om gemensamma bekanta till oss gör det j-vligt svårt för tillfället.

    Rörande ”Restless…” så är vi överens. Även om den också a la´Dylan rör sig i det tidlösa och mångfacetterade och näppeligen ligger still i en låda ettikerad ”avsked till proteströrelsen”, mycket kärlek där också.

    Jag ville bara trycka på det du var inne på – att de som förvånades av ”Another side…” missat stora bitar av ”The times….” värv. Du är snäll och hänvisar till ”bedövade”, jag är som jag är och kallar det trötthet.:-)

  4. Weman permalink*
    januari 29, 2009 2:15 e m

    @Jim: Gemensamma bekanta? N17? Dom vann ju sist i alla fall…
    Bedövade eller trötthet? Tja. Läs mitt svar ovan och säg igen att jag är snäll… 🙂

  5. januari 29, 2009 2:23 e m

    Ja, jag tänker på bollklubben gud glömde. Och visst vi vann sist men som sagt:

    ”Om man kommer hem till bekanta och lägger en jättekabel mitt i deras vardagsrum, sen tar fram en bajspåse och tar bort skiten. Kan man då förvänta sig beröm och uppskattning för renhållningsmomentet?”

    Och bra och osnällt på pekfingerviftarna och deras stelopererade syn på Bobby både som person och konstnär. Pretto’s ska hållas kort.:-)

  6. Weman permalink*
    januari 29, 2009 2:30 e m

    @Jim: Grymt citat. Från AH, eller?

  7. januari 29, 2009 2:36 e m

    Indeed.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: