I’m wild and lonesome

Det är en paradox. Som någon läsare säkert så riktigt spekulerade i, skrev jag mig alldeles matt med min Dylan Top 100.

Någon frågade om det skulle bli en Springsteen Top 100 nu.

Jag träder frivilligt fram ur skuggorna och svarar ett entydigt nej.

Ivrigt understödd av min hustru, ska tilläggas.

»Inte att du sitter 200 nya timmar där uppe igen.«

Fast hon var lite förstående med Dagens Dylan, det var ju i grund och botten hennes förslag, låt vara att det inte var just den omfattningen hon föreslog.

De senaste veckorna har det också varit väldigt mycket skrivande för olika kunder, liksom andra civila åttaganden trängt sig på, som att en svärmor gått och fyllt 70 år.

Likväl: bloggen andas.

Och likväl: Dylan han talar.

Den tredje delen i snacket med Bill Flanagan ligger ute på http://www.bobdylan.com och kan avnjutas här.

Innehåller bland följande sköna introspektiva mikrosjälvbiografi:

Are you a mystical person?

Absolutely.

Any thoughts about why?

I think it’s the land. The streams, the forests, the vast emptiness. The land created me. I’m wild and lonesome. Even as I travel the cities, I‘m more at home in the vacant lots. But I have a love for humankind, a love of truth, and a love of justice. I think I have a dualistic nature. I’m more of an adventurous type than a relationship type.