Skip to content

Rör inte min kultur

oktober 14, 2009

Det är oftast lättast att garva åt dumheter, som att Svenska Fotbollförbundet ger Örgryte 10 000 kronor i böter för en banderoll om Dawit Isaak, medan man låter Hammarbys hyllning till Jackie Arklöv passera.

Disciplinnämnden drar ner brallorna på sig själva, utan hjälp.

Men när jag läser Sveriges kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth har sagt att hon inte tycker om ordet kultur – då är det dags att sluta att skratta.

Då vill jag travestera Hermann Göring och säga något om att osäkra min revolver.

Fast då inte för att jag hör ordet kultur, utan snarare för att jag hör kulturministern.

Hon är ju högste politiske ansvarige för den svenska kulturpolitiken: ska någon omhulda, värna, skydda – hylla! –  hela det samlade kulturbegreppet så är det just hon.

Istället säger människan:

»Det leder tankarna till symfoniorkestrar och sådan som alla kanske inte är intresserade av.«

Det är väl inget nytt att inte alla är intresserade av allt? Och skulle nu plötsligt själva defintionen av kultur vara »något som alla är intresserade av«?

Vår kulturminister tycker att om man istället börjar prata om bibliotek, kulturskolor och konsthallar så att kulturen bli en valfråga.

Här skulle jag kunna säga något om att jag saknar sossarna och en riktig kulturminister, men det vet vi ju alla (i alla fall vi som bott i Malmö under de mörka åren) att det inte är en garanti.

Sossarna skickade iväg varenda teatergrupp med originaltet till andra städer (Skånska Teatern till Landskrona, Tidningsteatern till Stockholm, Oktober till Södertälje).

Den ende malmöitiske kulturminister som spänt mellan högt och lågt och som ständigt syntes ute på allt från operetter till svartklubbar var Johan Bengt-Påhlsson.

Som ju är moderat.

Men också en förbaskat trevlig, nyfiken och klok människa.

Kulturministern är inte ensam om att oroa sig för kulturen. Hennes paranoide regeringskollega Göran Hägglund försöker samtidigt ta poäng genom att måla upp en för honom fullt synlig kulturelit till en folkets fiende.

De flesta av oss inser att Hägglund hallucinerar, när han talar om »verklighetens folk«, och i själva verket bara är i desperat behov av att komma över fyraprocentspärren.

Men så går det när politikerna närmar sig kulturen, det blir lätt väldigt fel.

Precis som tidningarnas ledarsidor gör de bäst i att hålla sig på armlängds avstånd.

Sydsvenskans kulturchef Rakel Chukri har sagt:

»Kulturjournalistiken vågar dra ner tempot lite och gå djupare. Vill man förstå vår värld är det kultursidorna man ska vända sig till.«

Precis så. Kulturen ska inte vara en utsmyckning, absolut inte en valfråga.

Den ska hjälpa oss att förstå vår värld, förstå vad det innebär att vara människa.

Just därför ska politikerna sluta tafsa på den.

Annonser
10 kommentarer leave one →
  1. oktober 15, 2009 6:22 f m

    Hörde nyss beskrivningen av KULTUR som En strategi för att överleva. Det var http://www.ingelaolsson.se och hon menade kultur i ett vidare perspektiv som vårt sätt att leva i olika grupper men det är ju samma ord.

  2. Weman permalink*
    oktober 15, 2009 6:35 e m

    @Soffie: En alldeles briljant definition. Den ska jag låna så ofta jag kan 🙂
    Vem är Ingela Olsson, förresten? Känner vi henne?

  3. Carlo permalink
    oktober 16, 2009 7:56 f m

    Ja, kultur är sannerligen ett vitt begrepp som tål och skall diskuteras.

    Om vi håller oss till den kultur som inbegriper de olika konstformerna, så menar jag, att nationen inte haft en kulturminister värd namnet, sen Beng Göransson.

    Vi lever i det enda landet där ordet ”finkultur” existerar. Detta ord som oftast används i ett raljernade och nedsättande syfte.

    Hörde för någon vecka sedan Täppas Fogelberg raljera, att svensk kultur är att ge bidrag till någon som spelar en flöjkonert som ingen vill höra.

    Hörde än mer häpmadsväckande vår s.k . kulturminister uttala sig efter en konsert med det kinesiska klaverfenomenet Lang Lang.
    ” ”Det var kanske lite tungt” sa hon när applåderna tystnat efter det lättlyssnade örongodiset, Rachmaninovs andra pianokonsert.

    Att den folkliga ”jag vet vad folket vill ha” Bert Karlsson , förordar Camilla Läckberg som Nobels litteraturpristagare är väl inte så märkligt i den tid vi lever i.
    Eller att jag i min brevlåda hittar programblad från Nosaby IF, som stolt meddelar att klubben sponsras av Sveriges bästa musiker Att dessa är Lasse Stefanz, vet ju varenda musikkunnig person i vprt kultkastrerade land.

    Min travestering av den narkotikaberoende Luftwaffe-marskalkens devis blir därför.
    ”När jag hör ordet ”Kulturminister” osäkrar jag min revolver.

    Ps. Att på en fotbollsarena framföra ett humanistiskt budskap är emot reglerna.
    Att det skall vara 7.32 mellan målstolparna är inte så noga.
    Åtminsnstone inte om måler vaktas av IFK Göteborg.

  4. Carlo permalink
    oktober 16, 2009 8:25 f m

    Måste innan jag stänger datorn få be om ursäkt för alla mina irriterande felskrivningar.
    Skyller på en ännu obehandlad katarakt, samt min förhastade natur.
    Men allra mest skyller jag på att datorn strulade. Fick göra om det hela fyra gånger. Så viktigt kändes det.
    Nu lyssnar jag på en radiokanal som ingen lyssnar på. Den finns endast för mig. Kan det vara så? Knappast . Och förhoppningsvis är vi ganska många
    Än har P2 lite tid i eterrymden.

  5. oktober 21, 2009 9:23 f m

    Se så! Var inte ledsen. Kulturen är oövervinnelig – det har historien ändlöst med bevis för. En av anledningarna är säkert att ingen lyckats definera begreppet – och vad får dig att tro att en kulturminister (oavsett färg) eller pingstpastor skulle lyckas?

  6. november 25, 2009 2:53 e m

    Börja Blogga igen!

    säger som tennander säger till majakovskij, vi behöver fler som du

  7. Weman permalink*
    november 30, 2009 5:18 f m

    @Cassady: Tack, det värmer! Jag ska sätta igång. Möjligen kommer jag att flytta den till en ny hemsida, som jag håller på att arbeta med, men det kommer att framgå. Den gamla bloggen kommer isf att informera om detta.

  8. november 30, 2009 11:23 e m

    Vad händer med hela Bob Dylaneriet då?

  9. Weman permalink*
    december 17, 2009 6:10 e m

    @Lasse: Ja, den som visste, den som visste. Jag ska försöka importera den gamla bloggen till den nya, och då följer ju i så fall Dylan med. Men det blir inte än, hinns inte.

  10. december 18, 2009 4:38 e m

    Jamen, när ska det börja hända nåt igen här på ”Meningen med livet”?
    Va, va?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: