Skip to content

En 9-årig gourmets bekännelser

januari 28, 2010

Min 9-årige son älskar mat. Han äter verkligen allt. Rökad ål, starkaste ädelosten, grönsaker i alla dess kulörer och former. Det är underbart att laga mat och baka bröd åt honom. Häromdagen frågade han lyriskt:

»Kan vi inte göra såna där picklade grönsaker igen?«

När han ska ha mellanmål väljer han ofta att äta frukt. Vi tror detta har sitt ursprung i när han var nio månader och vi var i Thailand. Han öppnade med en öroninflammation, kämpade i övrigt med värmen och ville helt enkelt inte äta. Men han slog nytt världsrekord i intag av mangojuice.

I alla fall i klassen nio månader gamla svenska pojkar på besök i Thailand.

En gång när vi bodde över på Oldsbergs hotell Baldersnäs i Dalsland, knallade sonen in i köket vid frukosten på morgonen. Typ 6 år gammal:

»Jo, jag undrar, har ni guavajuice?«

Varje dag när jag hämtar honom på Fritids är den första frågan: »Vad ska vi äta ikväll?«

Och det är alltså inte för att han oroar sig för att det ska bli något han inte tycker om, utan för att han längtar. Han fantiserar. Han kan fullständigt hallucinera om mat. När vi är och handlar på Perssons Livs i Klagstorp plockar han alltid ett recept från racket som sitter på väggen invid delikatessdisken.

»Kan vi inte äta helgkalkon ikväll, pappa?«

Jag är övertygad om att han drömmer om mat. För när jag väcker honom om morgnarna, då han är på gränsen till medvetslös, kommer oftast svaret på frågan innan jag ställt den. Som en »rösten från andra sidan« kraxar han:

»Kaviar…«.

Frågan är alltså vad han vill ha på sin smörgås som jag går ner och fixar efter väckningen.

Eftersom han är så förtjust, kan han bli närmast komiskt specifik i sina beställningar.

»Smör och prrrrästost«.

Jo, han drillar på sina r. Han gillar att smaka på ord. Älskar inte bara mat. Språk också.

Och har förälskat sig i just prästosten.

I morse när jag frågade honom, tvekade han inte heller. Först dubbelkollade han att mina brötchen, som jag bakade igår, fanns kvar. Och sen sa han:

»Majonnäs med gurka. Och vitpeppar«.

Annonser
10 kommentarer leave one →
  1. januari 28, 2010 8:42 e m

    En riktig påg med andra ord.

    Min mor brukar berätta om den gången hon lämnat mej till grannarna för passning under tiden hon uträttade lite ärenden.
    Vi bodde i Vikarbyn vid Siljans strand och jag var ett år och matglad. Grannarnas son i samma ålder var dock petig med maten.
    När mamma kom för att hämta mej, så åt grannarna lunch och mitt på matbordet satt jag och åt direkt ur en stor burk med inlagd sill. Grannfrun sken som en sol och sa – ”så roligt med någon som äter”.

  2. Weman permalink*
    januari 28, 2010 8:45 e m

    Vikarbyn! Första orten vi bodde i på skidsemester med familjen, way back. Minns att det låg vackert, att Evert Ljusberg kom därifrån. Vi hyrde i ett hus där en av sönerna var blödarsjuk. Hade aldrig hört talas om det. Eller om han var en ”blue baby”. Minns inte.

  3. januari 29, 2010 6:12 e m

    Ligger fantastiskt vackert. Bodde där mina första 2 år i livet. Har nog gett harmoni för resten av livet.

  4. Henrik Sjöström permalink
    februari 28, 2010 6:40 e m

    Helt fantastiskt! Det första inlägget jag läser på denna blogg och jag får ett underbart första intryck. När ser vi sonen bredvid Frithiofsson i morgon-tvn recenserandes apotekarnes nya läsksorter?

  5. Weman permalink*
    februari 28, 2010 8:11 e m

    @Henrik: Tack för dina vänliga ord. Ja, när det gäller honom är jag beredd på det mesta. Gullig slutsummering efter femmilen idag: ”Vad bra att han fick gul och två bronsar”.

  6. lena birgersson permalink
    mars 3, 2010 9:41 f m

    Samma här: Första gången jag läser din blogg och det här inlägget är ju bara helt underbart!
    Vilken liten man! Du måste skicka honom på en av de matlagningskurser för barn som Gastro i Helsingborg ordnar. Min son var där för några år sen! Fast han verkar lära sig en hel del hemma också!

  7. Weman permalink*
    mars 3, 2010 12:05 e m

    Hej Lena
    Tack för de vänliga orden!
    Ja, hans intresse för mat kommer att leda honom till grytorna i ett eller annat sammanhang.
    Det törs jag nästan lova.

  8. mars 13, 2010 10:37 f m

    Mina barn gillar också prästost, lagrad typ 1878. Gruyère är en annan favorit och jag rodnar alltid lite när min äldsta dotter, 8, säger det till andra föräldrar. Vi har pratat lite om det där min man och jag om hur indoktrinerade de kommer att bli. Bakgrunden lär väl säkra ett matintresse – eller ge upphov till fullständigt ointresse, vi får väl se.
    Gastrokurs för barn har deras kusin deltagit i och han uppskattade den mycket.

  9. Weman permalink*
    mars 13, 2010 10:41 f m

    @Anna: Den där Gastro-kursen, var hittar man info om den? Vore perfekt för min son! 🙂

  10. mars 13, 2010 10:53 f m

    Här är den: http://www.gastro.nu/program.htm

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: